Allmänna Arbetarunionens program

Följande program antogs på AAU:s rikskonferens i Leipzig 12-14 december 1920

1. AAU kämpar för sammanfattandet av proletariatet som klass.

2. Dess mål är det klasslösa samhället, första etappen proletariatets diktatur, proletariatets ensamma bestämmande över alla politiska och ekonomiska inrättningar i samhället genom rådsorganisationen.

3. Det gradvisa genomförandet av rådstanken är den proletära klassens fortgående självmedvetandeutveckling. De verkliga diktatorerna är rådens befullmäktigade, som måste genomföra deras beslut. Råden kan när som helst återkallas av sina uppdragsgivare. Så kallade "ledare" kan bara komma ifråga som rådgivare.

4. AAU förkastar alla reformistiska och opportunistiska kampmetoder.

5. AAU vänder sig emot varje deltagande i parlamentarismen, ty det innebär sabotage av rådstanken.

6. Likaså förkastar AAU varje deltagande i de lagstadgade företagsråden som en farlig arbetsgemenskap med företagarna.

7. AAU vänder sig emot syndikalismen, såtillvida som den står avvisande till rådstanken.

8. Men i synnerhet vänder sig AAU med yttersta skärpa emot fackföreningarna som är huvudbålverket mot den fortsatta utvecklingen av den proletära revolutionen i Tyskland, huvudbålverket mot enandet av proletariatet som klass.

9. Enhetsorganisationen är AAU:s mål. Alla dess strävanden är inriktade på att uppnå detta mål. Utan att erkänna de politiska partiernas existensberättigande (ty den historiska utvecklingen driver fram deras upplösning) för AAU ingen kamp emot KAPD:s politiska organisation, som har mål och kampsätt gemensamt med AAU, utan strävar efter att rycka fram tillsammans med den i den revolutionära kampen.

10. AAU:s uppgift är revolutionen i fabriken. Den vinnlägger sig om den politiska och ekonomiska skolningen av arbetarna.

11. I den fas när den politiska makten erövras blir fabriksorganisationen själv en länk i den proletära diktaturen, utövad i fabrikerna av de på fabriksorganisationen baserade fabriksråden. Fabriksorganisationen verkar för att den politiska makten alltid utövas enbart av rådens verkställande makt.