RÅDSMAKT 5

Detta nya nummer av RÅDSMAKT är speciellt av tre skäl:

1. En ny redaktion har tillträtt.
2. Numret är offsettryckt istället för stencilerat.
3. Det är ett temanummer.

Beträffande det första vet vi att det kommer att bestå ett tag framåt, vad gäller det andra hoppas vi att så sker (det är en kostnadsfråga), och vad det sistnämnda anbelangar vet vi att även nästa nummer blir ett temanummer.

Detta nummer handlar om "Den första socialistiska staten", även kallad Sovjetunionen. Varför om Sovjet? Därför att Förbundet Arbetarmakt sedan en tid tillbaka är sysselsatt (bland en massa annat) med att utarbeta en analys av de s.k. socialistiska staterna, som vi inte anser vara socialistiska utan förtryckarsamhällen riktade mot arbetarklassen. Som beteckning för dessa samhällen har vi valt termen statsbyråkratier. Men enbart en term säger i och för sig ingenting. Och enbart ett avståndstagande från dessa stater räcker inte heller. För att kunna utarbeta en strategi och taktik för en revolution i dessa länder, en revolution som störtar det nuvarande klassherraväldet, fordras en analys av detta produktionssätts funktion och inneboende motsättningar.

Det vore förmätet av oss om vi hävdade att vi, en liten vänstergrupp i ett litet land där vare sig statsbyråkratism eller våldsamma omstörtningar hör till ordningen för dagen, skulle vara de enda som har något att säga av värde i denna fråga, och alla andras försök till analyser av Sovjet, Kina m.fl. stater bara skulle vara skräp.

Tvärtom är en sådan analys inte färdig även om vi åstadkom ett helt uppslagsverk i frågan (jmf. hur mycket som har skrivits till analysen av det kapitalistiska produktionssättet), och även bortsett från att det inte vore tillräckligt mycket och ingående, så vore det också ganska otroligt om allt skulle vara riktigt och korrekt. Nej, analysen av statsbyråkratierna är ett projekt som påbörjats långt före oss och som kommer att gå vidare, med eller utan oss. Tänkande marxister över hela världen har börjat angripa frågan, analyser som har utförts oberoende av varandra visar förvånansvärd samstämmighet, grunden till en statsbyråkratismens politiska ekonomi börjar mejslas ut och lämnar bakom sig både lögnaktiga skönmålningar och opportunistiska halvmessyrer.

En dylik "halvmessyr", om ens det, har trotskisterna åstadkommit i sin analys av statsbyråkratierna som "arbetarstater". Den sista artikeln i detta nummer är en kritik av i huvudsak en artikel, eller snarare ett föredrag, som hållits av Ernest Mandel, en av den trotskistiska Fjärde Internationalens ledande personligheter.

Det finns .utgivet av Revolutionära Marxisters Förbund (RMF; Fjärde Internationalens svenska sektion), dels i "Rött Forum" nr 3, dels i en något förkortad version i nr 17-19 av tidningen Internationalen (sidhänvisningarna syftar för enkelhetens skull på Rött Forum).

Kritiken av trotskisternas hattande med begrepp som "arbetarstater" och deras missbruk av uttrycket "övergångssamhälle" måste kompletteras av en kritik av även andra gruppers utnyttjande av termen "övergångssamhälle" som ett rättfärdigande för deras stöd åt samhällssystem som de för skams skull inte kan beskriva som socialistiska. Vi tänker här närmast på Förbundet Kommunist. Vad som också är av nöden är en mera allmän diskussion av begreppet "övergångssamhälle", dess egentliga innebörd och implikationer. Hoppeligen får vi möjlighet att återkomma till detta framåt våren.

Tyngdpunkten i det här numret ligger dock på en artikel om ryska revolutionen. Artikelns tyngdpunkt, i sin tur, ligger mera på beskrivning än på analys. Och tyngdpunkten i beskrivningen, slutligen, ligger på det inbördes förhållandet mellan arbetarkontrollen, fabrikskommittéerna och bolsjevikpartiet.

Det kan här vara på sin plats att göra en liten anmärkning, tör undvikande av missförstånd: Beskrivningen av arbetarklassens göranden och låtanden i artikeln skulle kunna förleda läsaren att tro att arbetarklassen hade endast en vilja och bolsjevikpartiet en annan i alla situationer. Så var det naturligtvis inte, och det är inte heller det vi är ute efter att dra i bevis. Nej, artikelns syfte är istället att betona att arbetarklassens makt endast kan ses som klassens makt och att denna makt måste utgå från produktionsförhållandena. Ett parti i besittning av statsapparaten kan inte på något sätt ersätta detta.

Vi hoppas att numret kan stimulera till ett fortsatt studium av statsbyråkratierna i allmänhet och i synnerhet av de texter vi själva hoppas kunna publicera i ämnet inom en inte alltför avlägsen framtid, antingen i RÅDSMAKT eller i det oss närstående förlaget ARBETARPRESS' regi.

RÅDSMAKT:s redaktion