RENÉ RIESEL:

RÅDEN OCH RÅDSORGANISATIONEN

Första publicering:
Internationale situationsiste nr 12, Paris, september 1969

Översättning och första svenska utgåva:
Ravacholförlaget 1970

Nyutgåva:
”Revolutionära Rådssocialister”
Tryck: Fripresstryck, Jönköping, nov. 1972, 500 ex.

FÖRORD

Ett spöke drar fram över planeten: arbetarrådens absoluta makt. Alla den gamla världens makter darrar inför detta nya hot; kapitalisterna i Washington och Tokyo, byråkraterna i Moskva och Peking.

Detta faktum visar två saker:

1. Arbetarråden uppfattas som en makt som inte kommer att tolerera någon annan makt.

2. Det är hög tid att arbetarråden inför hela världen klargör sina uppfattningar, sina mål och strävanden gentemot den ideologi som uppreses mot dem.

Sedan Situationistiska Internationalen (S.I.) upphörde med sin mera synliga verksamhet 1969, har dess fallna mantel axlats aven mängd grupper, sekter och "affinitygroups". Samtidigt torde det vara svårt att finna någon sådan grupp, som i allt är läromästarna trogna. Somliga har utveck1ats mot en vu1gär hedonism, ofta i kombination med en tryggad position i det etablerade samhällets översta positioner. Andra har säkrat sin ställning som harmlösa konstnärskotterier (med kryptiska attacker mot "påveväldet" som revo1utionärt alibi).

Oss intresserar: endast de tendenser och strömningar som börjat göra upp med det senila ordbajseriet och den falska anti-intllektua1ismen i SI:s produktion, för att i stället börja ta fasta på det "situationistiska arvets" utvecklingsbara och sant proletära element: såsom teorin om arbetarrådens makt "som det revolutionära samhällets organisation, innehållande i sig alla de nödvändiga förutsättningarna för en total omvä1vning av vardagslivet, uteslutande varje annan makt, varje hierarkisk, specialiserad och från pro1eteriatet avskild makt".

Härvidlag gör man en skarp och nödvändig gränsdragning mot alla ideologier, som reducerar råden till ekonomiska sociala fragment, som ser i dem endast en stödorganisatiuon till partiet och Staten.

Riesels skrift "Råden och rådsorganisationen" uttrycker kanske bäst - och framförallt mest koncist - de situationistiska teorierna om arbetarråden och deras positioner i det efter-revolutionära samhället, liksom slutledningen och lärdomarna av rådens his- toriska praktik.