ARBETARMAKT
Workers' power league
Presentation
Nyheter
Plattform
Rådsmakt
Arbetarpress
Arbetarmakt
Bilder
English
Kontakt
 
Föregående sida
 
Vi finns också på:
Facebook
Wikipedia

Baksidestexten till andra upplagan:

KLASS OCH PARTI…

…. är ett viktigt bidrag till den idag tämligen förvirrade debatten om relationen avantgarde - arbetarklass.

Textens författare, Rossana Rossanda, var en av de ledande personerna i den grupp som 1969 uteslöts ur Italien Kommunistiska Parti rår oppositionella ståndpunktstaganden. De bildade därefter gruppen "Il Manifesto". som snart avancerade till en av Italiens stora vänsterorganisationer, utanför det traditionella kommunistpartiet.

Det intressanta med skriften är att den har en annan utgångspunkt än den vi brukar finna inom den svenska "vänstern". Den diskuterar inte hur "SKP:s politik på allvar ska förankras på arbetsplatserna", hur RMF ska gå "från periferin till centrum", hur FK ska "tillämpa masslinjen" genom en "proletariseringskampanj", etc, etc.

Vilken utgångspunkt har då skriften? Kan man verkligen diskutera något annat? Jo vars. det kan man. Tyvärr brukar det genomgående vara så att de olika vänstergrupperna ser sig själva i rollen av någonslags missionärer, som går ut för att sprida Ljuset (den "sanna" tolkningen av marxismen-leninismen) till den innerst inne goda men ociviliserade och förråade negerstammen (arbetarklassen). Hela frågan blir då hur man lämpligast lurar på infödingarna Guds ord och sitt eget prästerskap. Huruvida de stackars förtappade varelserna överhuvudtaget är betjänta av den nya läran diskuteras överhuvudtaget aldrig. Inte heller frågan om missionärerna kanske också har något att lära av infödingarna. Resultatet av denna inskränkta och självtillräckliga attityd kan bli som i ett aktuellt fall i Sverige - när en "proletariserad" akademiker efter ett års arbete på verkstadsgolvet avlägger rapport för sin. organisation, och därvid har fräckheten att ifrågasätta avantgardeorganisationens uppgifter, blir vederbörande utskälld av sina icke-proletariserade "kamrater", som därtill livligt beklagar sig över misstaget att ha skickat ut en så "oskolad" missionär i hottentotternas land. "Periferin" ifrågasätter aldrig att kontakten med "centrum" kan leda till att den sanna läran visar sig helt eller delvis felaktig.

Rossana Rosaanda gör en översikt över hur debatten om förhållandet mellan avantgardet och klassen beskrivit sina olika turer från Marx. över Pariskommunen, Lenin, Rosa Luxemburg och Gramsci, till läget idag. På några få sidor finner man mer av värde än i tjocka luntor av träskalliga missionärstyper.

Köp skriften! Läs och begrunda!