Maurice Brinton:

Auktoritär uppfostran, sexuellt förtryck och
POLITIKENS IRRATIONALITET

Appendix II; Victor Serge

Victor Serges skrifter innehåller många intressanta stycken rörande livet i Sovjetunionen strax efter revolutionen. Följande utdrag beskriver händelser i Leningrad 1926 och är hämtat från hans verk Memoirs of a Revolutionary 1901 - 41 (Oxford Paperback 1967, sid 205-207).

Lugnet i arbetarstaden Leningrad bröts plötsligt av de dramatiska händelserna i Chubarovgränden, vilka kastade ett obarmhärtigt ljus över de förhållanden under vilka ungdomen levde. Omkring 15 unga arbetare från San-Galliverken hade våldtagit en stackars flicka i deras egen ålder på en ödetomt nära Oktoberstationen. Detta skedde i Ligovkakvarteret, ett distrikt där den undre världen och arbetarklassen möttes, med en bebyggelse huvudsakligen bestående av nedlusade arbetarkaserner. Partiets Kontrollkommission var överlupet av fall av en slags epidemiska kollektiva våldtäkter. Utan tvekan hade sexualiteten åter börjat göra sig påmind i ett samhälle där den så länge undertryckts, först av revolutionär asketism, sedan av fattigdom och armod. Promiskuiteten (1) fick näring av den trista miljön.

De femton anklagade från Chubarovgränden gavs en skenrättegång i ett arbetarklubbrum, med ett Leninporträtt på väggen. Rafail, redaktören för Leningrads Pravda, ledde förhandlingarna. Inte för ett ögonblick gav han intryck av att ha förstått den härva av mänskliga känslor och drifter, som det var hans uppgift att reda ut i namnet av en arbetarklassens rättvisa. En sal fylld av kvinnor och män följde korsförhören. De femton anklagade såg ut som de andra rännstensungarna i Ligovka, med anletsdrag som vittnade om primitiv brutalitet. De berättade beredvilligt och detaljrikt. Om frågorna gick utanför själva händelseförloppet hade de svårt att hänga med och tyckte alltsammans var onödigt bråk om saker, som ofta inträffade utan att någon tog notis om det. Vad var mer naturligt än sex på ödetomter? Och varför skulle hon ha någonting emot fyra, femeller sex stycken? Hon skulle blivit gravid eller nersmittad om det bara varit en. Och om hon hade något emot det, så kanske det var för att hon hade "fördomar".

Vissa delar av korsförhören minns jag fortfarande klart och tydligt. Bristen på varje förståelse hos de anklagade var så total att Rafail gång på gång blev fullständigt perplex. Han hade just varit dum nog att tala om den "nya kulturen" och "vår underbara Sovjet-moral".

En kort, ljushårig yngling med platt näsa svarade: - Har aldrig hört talas om det där.

Rafail fortsatte: - Nej naturligtvis, du föredrar väl utländsk borgerlig moral, eller hur?

Pojken svarade: - Jag känner inte till något om det där heller. Jag har aldrig varit utomlands.

- Du kan ha kommit i kontakt med den genom utländska tidningar.

- Jag läser inte ens sovjetiska tidningar. Gatorna i Ligovka är den enda kultur jag vet något om.

Fem av de anklagade dömdes till döden. Av vissa tekniska skäl måste anklagelsen lyda på "banditism". Samma kväll som domen fälldes lyste hela himlen över staden röd. Jag vandrade ner mot branden - hela San-Gall i stod i lågor. De femdömda avrättades påföljande dag. Ett rykte gick, att de arbetare som tänt på hade avrättats i hemlighet, men detta var omöjligt att få bekräftat.

NOT:

(1) Promiskuitet = oreglerat sexuellt samliv