ARBETARMAKT
Workers' power league
Presentation
Nyheter
Plattform
Rådsmakt
Arbetarpress
Arbetarmakt
Bilder
English
Kontakt
 
Föregående sida
 
Vi finns också på:
Facebook
Wikipedia

Maurice Brinton:

Auktoritär uppfostran, sexuellt förtryck och
POLITIKENS IRRATIONALITET

Appendix I; Clara Zetkin

Lenin talade sällan om sex. Hans enstaka uttalanden i detta ämne var" avskalade sin "revolutionära" retorik" yttranden av en inbiten puritan.

På grund av Lenins framstående ställning och auktoritet på andra områden" utövade hans åsikter om sex väsentligt inflytande. Alla de som var motståndare till en radikal, förändring på det sexuella området, tog fasta på Lenins argument och upprepade dem till leda. På detta sätt spelade de en betydelsefull roll i den sexuella kontrarevolutionen, vilket vi har försökt belysa i den föregående artikeln.

Vi publicerar här ett utdrag ur kapitlet Women, Marriage and Sex i Clara Zetkins bok Reminiscences of Lenin (International, Publishers" New York 1934" sid 44-51). Boken skrevs 1924 strax efter Lenins död. Zetkin som var med om att grunda Tyska Kommunistpartiet" talar med Lenin i Kreml, hösten 1920.

Utan att vänta på svar fortsatte Lenin: - Ert syndaregister är större än så, Clara! Man har sagt mig att sexuella frågor behandlas mycket ingående på kommunistkvinnornas uppläsnings- och diskussionsaftnar. De lär vara föremål för det största intresse och för politisk undervisning och upplysning. Jag trodde inte mina öron när jag hörde det. Den första proletärstaten kämpar mot hela världens kontrarevolutionärer. Läget i Tyskland fordrar i och för sig största möjliga koncentration av alla proletära revolutionära krafter för att den alltmer framträngande kontrarevolutionen skall kunna hejdas. Och då är aktiva kommunistkvinnor sysselsatta med att diskutera sexuella frågor och "äktenskapsformer i det förflutna, nuet och framtiden". De ser det som sin viktigaste uppgift att ge kvinnorna den sortens upplysning. Den mest lästa skriften lär vara en broschyr om sexuella frågor skriven av en ung kommunistkvinna i Wien. Vilket strunt! Allt som är riktigt i den skriften har arbetarna läst för länge sedan hos Bebel. Fast inte lika långtråkigt och schematiskt uttryckt som i broschyren utan agitatoriskt medryckande och aggressivt mot bourgeoisien. De freudska hypoteserna ger den en "bildad", en rentav vetenskaplig anstrykning, men den är rena rama fuskverket. Freuds teorier hör också till de där fåniga modenyheterna. Jag är misstrogen mot alla sexuella teorier i artiklar, avhandlingar och broschyrer, kort sagt mot teorierna i den speciella litteratur som frodas i det borgerliga samhällets drivbänk. Jag är misstrogen mot alla som bara stirrar på sexualproblemet som indiska helgon stirrar på sin navel. Jag har intrycket att överflödet på sexuella teorier som till största delen är hypoteser, ofta ganska löst grundade, bottnar i ett rent personligt behov att försvara det egna abnorma eller hypertrofiska (1) sexuallivet inför den borgerliga moralen och be om överseende. Den dolda respekten för borgerlig moral är mig lika motbjudande som rotandet i det sexuella som, hur ohämmat och vilt det än må förefalla, ändå när allt kommer omkring är rent borgerligt. Framförallt har det blivit en passion hos de intellektuella och de dem närstående kretsarna. Inom partiet, inom det klassmedvetna kämpande proletariatet finns det inte plats för sådant.

Jag (Clara Zetkin - vår anm.) insköt att de sexuella och äktenskapliga frågorna inom kapitalismen och den borgerliga samhällsordningen har åstadkommit mångskiftande problem, konflikter och lidanden för kvinnor inom alla samhällsklasser och alla sociala skikt. Just på det sexuella området har kriget och dess verkningar ökat kvinnornas konflikter och lidanden alldeles otroligt och blottat problem som förut varit dolda. Därtill kommer nu den vaknande revolutionens atmosfär. Gamla känslo- och tankevärldar har börjat svikta. Hittills existerande sociala band lossnar och brister och ansatser märks till nya relationer och inställningar människor emellan. Intresset för hithörande frågor kan vara ett uttryck för behovet av upplysning och nyorientering. Det är i så fall också en reaktion mot det borgerliga samhällets onatur och hyckleri. Att se äktenskaps- och familjeformer i historisk belysning och lära sig förstå att de är beroende av samhället kan vara ägnat att befria proletärkvinnorna från den vidskepliga föreställningen att det borgerliga samhället kommer att bli evigt bestående. Ett kritiskt-historiskt ställningstagande måste medföra en hänsynslös analys av den borgerliga ordningen och därmed en brännmärkning av den sexuella sedlighetens hyckleri. Alla vägar leder till Rom. Alla marxistiska analyser av någon viktig del av samhällets ideologiska överbyggnad eller av någon iögonfallande social företeelse måste leda till analys av det borgerliga samhället och dess egendoms begrepp och mynna ut i ett "Carthaginem esse delendam". (2)

Lenin nickade leende, och sa: - Ser man på! Vilken duktig försvarsadvokat ni är för era kamrater och ert parti! Naturligtvis har ni rätt i det ni säger. Men därmed kan man i bästa fall ursäkta de i Tyskland begångna felen, inte rättfärdiga dem. Ett fel är och förblir ett fel. Vill ni verkligen på allvar göra gällande, att sexual- och äktenskapsfrågorna behandlas utifrån en mogen levande historisk materialistisk ståndpunkt på uppläsnings- och diskussionsaftnarna? Det skulle förutsätta ett mycket mångsidigt och djupt kunnande, en förmåga att klart marxistiskt behärska ett oerhört stort material. Var har ni sådana krafter nu? Om de verkligen funnes, skulle det aldrig kunna hända att en broschyr som den jag nämnde används som undervisningsmaterial på uppläsnings- och diskussionsaftnar. Man rekommenderar och sprider sådana skrifter istället för att kritisera dem. Vad blir följden av en så olämplig och omarxistisk behandling av frågan? Jo, sexualoch äktenskapsproblemet uppfattas inte som en del av den stora sociala frågan. Tvärtom blir den stora sociala frågan ett bihang till sexualproblemet. Huvudsaken skyms undan och blir en bisak. Det skadar inte bara klarheten i själva frågeställningen utan också i proletärkvinnornas tänkande, deras klassmedvetande överhuvudtaget.

Dessutom och inte minst - redan den vise Salomo sade att allt hade sin tid. Jag frågar er, är det här verkligen rätta tiden att månader i sträck underhålla proletärkvinnorna med hur man älskar och låter älska sig, hur man uppvaktar och låter uppvakta sig, om också "i det förflutna, nuet och framtiden hos olika folkslag", för att man stolt ska kunna kalla det historisk materialism. Nej nu måste alla kommunistkvinnors, alla arbetande kvinnors tankar vara inriktade på den proletära revolutionen, som också kommer att skapa förutsättningar för den nödvändiga förnyelsen inom äktenskapliga och sexuella förhållanden. Nu står sannerligen andra problem i förgrunden än de äktenskapliga formerna hos australnegrer och syskonäktenskap i gamla tider. Frågan om sovjeterna står fortfarande på dagordningen. Versaillesfördraget och dess följder på de kvinnliga massornas liv, arbetslöshet, sjunkande löner, skatter och mycket annat. Kort sagt, jag står fast vid att den sortens politiskt sociala utbildning av proletärkvinnor är fel, helt och hållet fel. Hur har ni själv kunnat se på och tiga! Ni måste sätta in hela er auktoritet på att få en ändring till stånd!

Jag hade visst inte underlåtit att kritisera och säga min mening till de ledande kvinnorna på olika håll, vare sig i detta eller andra sammanhang, förklarade jag för min upphetsade vän. Men som han säkert visste, är ingen profet i sitt eget land eller bland sina närmaste. Genom min kritik hade jag ådragit mig misstanken att vilja bevara en mängd rester av socialdemokratiska och gammaldags kälkborgerliga inställningar. När allt kommer omkring hade min kritik ändå inte varit förgäves. Sexual- och äktenskapsfrågorna stod faktiskt inte längre främst på programmet rör undervisningen eller på diskussionsaftnarna.

- Jag vet, jag vet, svarade Lenin. Jag själv' blir också ofta misstänkt för fariseism i de här frågorna, fast det är mig motbjudande; det skulle ju tyda på hyckleri och inskränkthet. Nå, jag tar det lugnt! Gulnäbbade fågelungar som just har kläckts ur de borgerliga åsikternas ägg är alltid väldigt kloka. Det får vi finna oss i utan att för den skull ändra oss. Men våra ungdomsrörelser har också smittats av den "moderna" inställningen till sexuella frågor och det överdrivna sysslandet med dem. Lenin gav ett ironiskt eftertryck åt ordet "moderna" och gjorde en ogillande grimas.

- Jag har fått höra från många håll att sexualfrågan är älsklingsämnet också för era ungdomsorganisationer, fortsatte han. Det lär inte finnas folk nog som kan hålla föredrag i ämnet. Inom ungdomsrörelsen är den sortens ofog alldeles särskilt farligt och skadligt. Det kan lätt leda till överdrifter, en överhettning av det sexuella livet hos den enskilde, och till att ungdomens hälsa och krafter föröds. Den företeelsen måste ni bekämpa. Kvinno- och ungdomsrörelserna har faktiskt många beröringspunkter. Kommunistkvinnorna borde överallt planmässigt samarbeta med ungdomen. Det vore ett fullföljande, en utvidgning och upphöjning av moderligheten från det individuella till det sociala planet. Kvinnornas vaknande sociala liv och verksamhet måste främjas. Kvinnorna måste befrias från sin trånga småborgerliga inställning till hemmet och familjen. Detta sagt i förbigående.

Också här hos oss är en stor del av ungdomen ivrigt sysselsatt med att "revidera" den borgerliga inställningen och moralen i sexualfrågor. Och jag måste tillägga, att det i stor utsträckning gäller den bästa, den verkligt lovande ungdomen. Det är som ni själv sade. I efterkrigssituationens och den begynnande revolutionens atmosfär blir de gamla ideologiska värdena upplösta och förlorar sin bindande kraft genom att deras samhälleliga grundval förskjuts. Nya värden utkristalliseras långsamt, under strid. Också i förhållandena människor emellan, man och kvinna emellan, revolutioneras känslor och tänkesätt. Nya riktlinjer dras för den enskilde och det allmännas rätt och alltså också för den enskildes plikt. Än så länge befinner sig allt i fullständigt kaotisk jäsning. De olika, varandra motsatta, tendensernas inriktning och utvecklingskraft kan ännu inte urskiljas klart. Just då det gäller de sexuella förhållandena, äktenskapet och familjen, är det fråga om långsamma och ofta mycket smärtsamma processer av förgängelse och tillblivelse. Det borgerliga äktenskapets förfall, ruttenhet och orenhet, dess svårupplöslighet, mannens frihet, kvinnans förslavning, den otäcka förljugenheten i den sexuella moralen och de sexuella förhållandena fyller de bästa, andligen mest vitala människorna med den djupaste avsky....

Ungdomens ändrade inställning till sexuallivets problem är givetvis "principiell" och grundad på en teori. En del säger att deras inställning är revolutionär och kommunistisk och tror själva att det är så. Det gör inget intryck på mig som är gammal. Visserligen är jag långtifrån någon dyster asket, men ungdomens nya sexualliv - ibland också ålderdomen - tycks mig ofta vara rent borgerligt, en utbyggnad av den gamla borgerliga bordellen. Med kärlekens frihet har det ingenting alls att göra, så som vi kommunister har fattat begreppet. Säkert känner ni till den storartade teorin, att i ett kommunistiskt samhälle tillfredsställs den sexuella åtrån och kärleksbehovet lika enkelt och självklart som man "dricker ett glas vatten". Vattendrickningsteorin har gjort en del av vår ungdom alldeles tokig och varit ödesdiger för många unga pojkar och flickor. Vattendrickningsteorins anhängare påstår att de är marxistiska. Jag betackar mig för en sådan marxism som direkt och omedelbart härleder alla företeelser och omvandlingar i samhällets ideologiska överbyggnad ur deras ekonomiska bas. Fullt så enkelt ligger det ändå inte till. Det har en viss Friedrich Engels för länge sedan konstaterat i fråga om den historiska materialismen.

Jag anser den berömda vattendrickningsteorin vara fullkomligt omarxistisk och till på köpet antisocial. I sexuallivet tar sig ju inte bara det av naturen givna uttryck, utan också det som har blivit kultur, det må vara högt eller lågt. I sin bok "Familjens ursprung" har Engels påpekat hur betydelsefullt det är att en allmän könsdrift utvecklats och förfinats till individuell könskärlek. Könens förhållande är ju inte enbart ett växelspel mellan samhällsekonomin och ett fysiskt behov, avsiktligt utvalt för fysiologiskt betraktande. Det vore rationalism, inte marxism, att vilja återföra dessa relationers omvandling, fristående och lösryckta ur sitt sammanhang, på samhällets ekonomiska grundvalar. Javisst, törst måste släckas! Men inte brukar väl en normal människa under normala förhållanden lägga sig ner i gatsmutsen och dricka ut en vattenpöl? Eller ens ur ett glas som har blivit solkigt längs kanten av mångas läppar? Den sociala sidan är ändå viktigare än allt annat. Vattendrickningen är faktiskt individuell. Till kärlek måste man vara två och en tredje, ett nytt liv, kan uppstå. På detta faktum grundar sig samhällets intresse och plikten mot gemenskapen.

Som kommunist har jag ingen som helst sympati för vattendrickningsteorin, inte ens om den bär den vackra etiketten "kärlekens befrielse". Förresten är kärlekens befrielse varken någon ny eller någon kommunistisk ide. Ni minns nog att den predikades i skönlitteraturen framför allt någon gång i mitten av förra århundradet, då den kallades "hjärtats frigörelse". I borgerlig praxis visade den sig vara en köttets frigörelse. Predikandet var talangfullare då än det är nu, hur är det i praktiken kan jag inte bedöma. Det är inte så att jag vill predika askes med min kritik. Absolut inte! Kommunismen skall inte komma med askes utan med livsglädje, livskraft, bland annat genom ett förverkligat kärleksliv. Men den nu så ofta iakttagna sexuella hypertrofin ger enligt min uppfattning varken livsglädje eller 1iyskraft, den bara tar. I revolutionens tidsålder är detta illa, mycket illa.

Isynnerhet ungdomen behöver livsglädje och livskraft. Hälsosam idrott, gymnastik, simning, fotvandring, kroppsövningar av alla slag är vad ungdomen behöver, lika väl som mångsidiga andliga intressen. Den måste lära, studera och forska, alltsammans så mycket som möjligt i gemenskap med andra! Sådant ger ungdomen mer än de ständiga föredragen och diskussionerna om sexuella problem och det man kallar att njuta av livet. En sund kropp i en sund själ! Varken munk eller Don Juan, men inte heller ett mellanting som den tyske småborgaren. Ni känner vår unge kamrat X Y Z? Han är en präktig pojke, högt begåvad. Men jag är rädd för att det ändå aldrig blir något av honom. Han fladdrar och far från den ena kärleksupplevelsen till den andra. Det duger inte i den politiska kampen och inte i revolutionen. Jag skulle aldrig våga satsa på en kvinnas pålitlighet och uthållighet i striden om hennes personliga kärlekshistoria vore sammanflätad med politiken. Inte heller skulle jag lita på en man som springer efter vartenda kjoltyg och blir förtrollad av varenda liten hona. Nej sådant går inte alls ihop med revo1utionen! Lenin for upp, slog handen i bordet och gick hastigt några steg fram och tillbaka i rummet.

- Revolutionen fordrar koncentration, en stegring av krafterna både hos massan och hos individen. Den accepterar inte orgiastiska förhållanden av den sorten som är normala för d'Annunzios dekadenta hjältar och hjältinnor. Ett otyglat sexualliv är borgerligt, ett tecken på förfall. Proletariatet är en klass i uppåtgående. Den behöver inte ruset, varken som bedövningsmedel eller som stimulans - varken den sexuella överretningens rus eller alkoholruset. Proletariatet kan och får inte glömma kapitalismens avskyvärdhet, dess ruttenhet och barbari. Sina starkaste impulser till kamp får det genom sitt klassläge, genom det kommunistiska idealet! Vad proletariatet behöver är klarhet, klarhet och åter k1arhet! Därför upprepar jag ännu en gång, att vi inte vill veta av något slöseri, någon försvagning, någon utarmning av krafterna. Självbehärskning och självdisciplin är inte slaveri, inte heller då det gäller kärleken. Men förlåt mig, Clara! Jag har kommit långt bort från utgångspunkten för vårt samtal. Varför kallar ni mig inte till ordningen? Det är bekymren som sätter fart på min tunga. Vår ungdoms framtid ligger mig så varmt om hjärtat. Det är en del av revolutionen. Och om skadeverkningen likt ogräsrötter kryper över till revolutionens värld från det borgerliga samhället, så är det bäst att ingripa i tid. Problemen vi talar om är förresten också en beståndsdel i kvinnofrågan.

FOTNÖTTER:

(1) Ett, i förhållande till det "övriga" livet, sjukligt förstorat och tilltaget sexualliv.

(2) "För övrigt anser jag Cartago bör förstöras" (Cato d. ä., 234-149, senator i Rom).