Maurice Brinton:

Auktoritär uppfostran, sexuellt förtryck och
POLITIKENS IRRATIONALITET

Förord:

De som vill gå på djupet när det gäller proletariatets motivkrafter och ofta irrationella beteende, brukar stundtals av diverse vulgärmarxister beskyllas rår "psykologiserande". Inte desto mindre strör de själva omkring sig mer eller mindre klart uttalade uppfattningar om hur arbetarens själsliv "egentligen" är beskaffat. Dessa uppfattningar är i allmänhet "psykologiserande" av utomordentligt ovetenskaplig natur, fullt i klass med ölstugefascisters funderingar om vad "pleppsen" egentligen vill och tänker o.s.v.

I "Politikens Irrationalitet" bemöter författaren detta okunniga "psykologiserande" (vars mest kända exempel är teorin om att arbetarna endast kan uppnå ett "fackföreningsmedvetande") med den revolutionära (och tillika vetenskapliga) psykologi och psykiatri som utarbetats av Freuds store lärjunge Wilhelm Reich.

Reich tog fasta på de av Freud utvecklade teorierna om hur människan (och därmed arbetarens) karaktärstruktur djupt präglas av auktoritär uppfostran och undertryckande av viktiga primärdrifter (främst könsdriften), men tillbakavisade Freuds påstående att detta undertryckande var "nödvändigt" för att upprätthålla "civilisation och kultur" etc.

Tvärtom menade Reich, var detta undertryckande endast en nödvändighet för klassamnället. Polis och krigsmakt är inte tillräckliga för att hålla massorna nere. Inte ens den borgerliga propagandan räcker till. För att massorna ska acceptera propagandan fordras att den svarar mot massornas förvärvade karaktärsstruktur.

Författaren pekar också på hur denna typ av uppfostran och betingning har uråldriga anor och går tillbaka till tiden för familjens och privategendomens uppkomst. Han berör också uppluckringen av denna mångtusenåriga klassmoral som kunnat konstateras efter andra världskriget och som sedan slutet av 60-talet fått ett accelererande förlopp.

Slutligen, under rubriken "De ryska erfarenheterna" behandlar han den antiauktoritära och sexuella revolutionen vid tiden för den sociala revolutionen i Ryssland; hur det ryska samhället sedan dess beskrivit en veritabel kräftgång på familjens, uppfostrans och sexualfrågornas område fram till våra dagars reaktionära ideologi.

POLITIKENS IRRATIONALITET - NÅGRA EXEMPEL

För varje politiskt intresserad människa framstår det "irrationella" beteendet hos individer, grupper och breda befolkningsskikt som en obehaglig, skrämmande men obestridlig realitet. Några exempel:

Mellan 1914 och 1918 slaktade miljoner proletärer varandra i det krig som skulle "göra slut på alla krig". De dog för syften som inte var deras, försvarade endast sina respektive härskande klassers intressen. Tjugo år senare upprepades samma mönster, fast i ännu värre skala.

I början av 30-talet drabbades Tyskland av depressionen. Miljoner gick utan jobb och många svalt. Borgarsamhället visade sin totala oförmåga att täcka ens människornas mest elementära behov. Tiden var mogen för en radikal förändring. Och ändå, vid detta avgörande ögonblick, föredrog miljoner män och kvinnor (inklusive betydelsefulla delar av den tyska arbetarklassen) att följa reaktionära demagogers nationalistiska, rasistiska och motsägelsefulla ("anti-kommunistiska" och "anti-kapitalistiska") appeller. Hellre än att slå in på den sociala revolutionens väg gav dom sin röst åt en erbarmlig soppa av rashat, puritanism och etnologiskt nonsens (1).

I New Dehli 1966 deltog hundratusentals halvsvältande indiska bönder och trasproletärer i den största och mest militanta demonstration som staden någonsin skådat. Hela stadsdelar ockuperades, polisen attackerades, bilar och bussar brändes. Skälet till denna massiva aktion var emellertid inte de urusla levnadsförhållandena, eller de sociala strukturer som var deras upphov. Man protesterade mot en påtänkt lag som under vissa omständigheter skulle legalisera slakt av boskap.

Om än på en annan nivå är beteendet hos dagens konsumenter inte mera "rationellt" än hos de förtryckta klasser under historiens gång, som låtit den ene skojaren efter den andre utropa sig till kejsare under allmänt bifall. Dom som vet var allmänna önskemål och preferenser har sina rötter, dom vet hur enkelt varje krav kan manipuleras. PR-experterna vet mycket väl att rationella motiv sällan ligger bakom valet av en viss vara. När en husmor tillfrågas varför hon föredrar den ena eller andra produkten, är de skäl hon anger sällan de riktiga (även om hon svarar i god tro).

Mer eller mindre omedvetna motiv influerar t.o.m. revolutionärers tankevärld och den typ av organisationer i vilka de väljer att vara aktiva. Det kan till en början synas paradoxalt att sådana som strävar efter ett kreativt samhälle utan främlingskap, baserat på frihet och jämlikhet, kan "bryta" med borgerliga värden för att i nästa ögonblick hylla leninismens hierarkiska, dogmatiska, manipulatoriska och puritanska ideal. Det kan förefalla underligt att deras "förkastande" av det borgerliga samhällets irrationalitet och godtycke, med dess krav på okritisk lydnad och respekt för auktoriteter, tar formen av ett koncentrat av alienerad aktivitet: att följa ett s.k. avantgarde-partis slingrande "linje". Det kan synas lika underligt att dom som uppmanar folk att tänka själva och motstå hjärntvätten fylls av oro var gång egna idéer dyker upp i deras huvuden. Eller att många av dagens revolutionärer fortfarande söker skaffa sig personlig prestige och ställning genom att tillämpa metoder som allmänt nyttjas i det borgerliga djungelsamhället därutanför. Men, som vi ska se, det finns ett inre sammanhang i denna uppenbara irrationalitet.

NÅGRA OTILLFREDS TALL ANDE FÖRKLARINGAR

Konfronterade med störande fakta som massivt stöd åt imperialistiska krig eller fascistiska rörelser, levererar en viss sorts traditionella revolutionärer alltid samma stereotypa förklaring: dom kommer omedelbart att betona den "förrädiska" eller "oriktiga" politiken hos II:a eller III:e Internationalen, eller hos tyska kommunistpartiet, eller hos den eller den ledaren, som - av ett eller annat skäl - inte var sin historiska uppgift vuxen. Folk som resonerar på det här sättet tycks inte ens ha förstånd att uppskatta den upprepade tolerans som massorna visar dessa "förräderier" eller "oriktigheter", som i sig kräver en allvarlig förklaring.

Mer sofistikerade revolutionärer skyller på annat. Press, radio, TV, kyrkor, skolor och universitet är i händerna på den härskande klassen. Dessa media för ut den härskande klassens värderingar - dag ut och dag in. Är det förvånande, frågar så dessa revolutionärer med ett förintande leende, att massorna under sådana omständigheter fortfarande håller kvar vid reaktionära idéer?

Denna förklaring, om än delvis riktig, är ändå otillräcklig. I längden kan den inte förklara arbetarklassens stöd åt borgerliga värderingar, regler och förordningar - eller att sådana regler överskridits bara för att ersättas av institutioner av statskapitalistisk typ, institutioner som införlivat borgarsamhällets hierarkiska relationer (ledarkult, överlämnande av makten till ett "elit"-parti, tillbedjan av Sanningar som återfinns i heliga texter eller Centralkommitténs utsagor).

Om - i både öst och väst - miljoner människor inte kan inse den fulla vidden av den exploatering de utsätts för, om dom inte kan uppfatta sin påtvingade intellektuella och personliga underutveckling, om dom inte törs erkänna tomheten i sina liv, om dom är omedvetna om den inneboende repressiva karaktären hos så mycket som dom betraktar som "rationell t", "sunt förnuft", "självklart" eller "naturligt" (hierarki, ojämlikhet och puritanism, t.ex.), om dom är rädda för egna initiativ och självaktivitet, rädda för att tänka nya tankar och slå in på nya vägar, om dom gång på gång är lika villiga att följa den ene eller andre ledaren eller det ena eller andra partiet, så är det för att betydelsefulla faktorer formar deras beteende redan från mycket tidiga år och hämmar deras uppnående av en ny och annorlunda typ av medvetande.

Låt oss för ett ögonblick betrakta - utan rosafärgade glasögon - den genomsnittlige medelålders väljaren ur västeuropeisk arbetarklass (det spelar sedan inte så stor roll om han röstar "Labour" eller "Conservative", på CDU eller SPD, på SAP eller på "mittenpartierna"). Han har antagligen en överlägsen attityd gentemot dom (barn och husslavinna) han är i stånd att dominera, misstänksam mot invandrare, full av mer eller mindre klart utsagda fördomar om främmande raser och folk, för "lag och ordning", mot demonstranter, långhåriga och "avvikare". Han är nästan säkert sexuellt undertryckt (och följaktligen en hängiven konsument av den förvridna erotiken i Lui, Playboy eller Lektyr). Inget "pragmatiskt" parti (som strävar efter makten via valurnorna) skulle någonsin drömma om att vädja till honom med krav på lika lön eller arbetarnas självförvaltning inom produktionen. Den partiledare som proklamerade ett dylikt "övergångsprogram" till det klasslösa samhället skulle betraktas som - i bästa fall - en stor skämtare.

Men det finns en annan och viktigare aspekt. Var och en som försöker diskutera dessa problem kommer nästan helt säkert att möta inte bara misstro, utan också den slags fientlighet som ofta döljer en underliggande ängslan och oro. Man frammanar inte samma reaktion om man för fram fullständigt befängda argument. Dessa ämnen är helt klart emotionellt laddade. Tar man upp dem frambringar man ett slags motstånd som man svårligen kommer över med rationell argumentering.

Syftet med denna pamflett är att visa på naturen hos och orsakerna till detta motstånd, och visa på att det inte rör sig om medfödda utan socialt bestämda företeelser (vore de medfödda, existerade varken något rationellt eller socialistiskt perspektiv). Och vi ska så småningom komma fram till, att detta motstånd är resultatet av en inlärning, som går tillbaka till den tidigaste barndomen, och att denna inlärning har förmedlats av redan inlärda föräldrar och hela den institution, som den patriarkaliska kärnfamiljen utgör. Resultatet är en kraftig förstärkning av och ett fortbestånd för den dominerande ideologin och en massproduktion av individer med inbyggd slavmentalitet. Förstår man denna kollektiva karaktärsstruktur förstår man också det ständigt "irrationella" beteendet hos individer och sociala grupperingar, liksom den "irrationella" politiken. Och denna förståelse kan ge mänskligheten nya redskap i överskridandet av de hinder, som nu står i vägen för total frigörelse

DET "BORTGLÖMDA" OMRÅDET

Hela detta område har i stort sett ignorerats av den traditionella vänstern. Marx och Engels kan knappast beskyllas härför. Det redskap som fordras för att kunna förstå denna aspekt på mänskligt beteende nämligen psykoanalysen - utvecklades först under detta århundrades två första decennier. Freuds viktigaste bidrag till vetenskapen (utforskningen av själslivets lagbundenheter, skildringen av barn- och ungdomssexualiteten, upptäckten av driftslivets inflytande på beteendet, skildringen av hur dessa drifter undertrycks i enlighet med förhärskande sociala normer och värderingar, analysen av detta förtrycks konsekvenser och symptom, och på det hela taget "hänsynstagandet till de inofficiella och förnekade sidorna av den mänskliga existensen") blev en del av vårt "kulturarv" åtskilliga årtionden efter Marx' död. Vissa reaktionära sidor hos den klassiska psykoanalysen (driftslivets "nödvändiga" anpassning till (klass-)samhällets krav, den "nödvändiga" sublimeringen(2) av den "odisciplinerade" sexualiteten för att kunna upprätthålla "social stabilitet", "civilisation" och "kultur" i samhället, teorierna om dödsdriften, etc.) kom snart att överskridas av den revolutionära psykoanalysen hos Wilhelm Reich m.fl.(3).

Reich utarbetade en socialpsykologi baserad på både marxism och psykoanalys. Hans avsikt var att förklara hur idéer uppstår i människors medvetande i förhållande till deras verkliga levnadsförhållanden, och hur i sin tur dessa idéer påverkar mänskligt beteende. Uppenbarligen var det en bristande överensstämmelse mellan massornas materiella förhållanden och deras konservativa syn på tingen. Det behövs ingen psykologi för att förklara varför en hungrig människa stjäl bröd eller varför arbetare går i strejk. Den fråga socialpsykologin kan hjälpa till att besvara är istället varför majoriteten av svältande människor inte stjäl bröd eller varför massan av utsugna arbetare inte strejkar. Klassisk sociologi kan ge en tillfredställande förklaring på ett socialt fenomen, när det mänskliga tänkandet och handlandet tjänar ett rationellt syfte; när det tjänar behovstillfredsställandet och klart avspeglar den materiella situationen. Den misslyckas dock när mänskligt tänkande och handlande står i motsättning till de ekonomiska förhållandena, dvs. när det är irrationellt.(4)

Traditionella marxister har alltid undervärderat - och gör så fortfarande - idéernas inflytande på samhällets materiella struktur. Visserligen brukar det heta, att det råder "växelverkan" mellan ekonomiska strukturer och ideologiska strukturer. Men när dom sen ska fortsätta resonemanget, gå in på väsentligheter, så blir en dialektisk relation, i vilken påverkan sker i bägge riktningar, hux flux en närmast enkelriktad process, där inflytandet bara går i ena riktningen (den "ekonomiska basen" bestämmer vad som pågår i idéernas rike). Dom har aldrig försökt att rent konkret förklara hur en reaktionär politisk doktrin kunde skaffa sig fotfäste bland massorna och senare sätta en hel nation i rörelse (hur t.ex. nazismen under tidigt 30-tal fick ett snabbt genombrott inom alla tyska samhällsskikt, en process som inkluderade tusentals deserterande kommunistiska millitanter till SA:s bruna bataljoner(5)).

En "kättersk" marxist, Daniel Guerin, har uttryckt det så här: "En del individer ser sig själva som vådligt 'marxistiska' och 'materialistiska' när dom nonchalerar mänskliga faktorer och enbart intresserar sig för ekonomiska och materiella fakta. De studerar med utomordentlig precision de sociala fenomenens grundläggande orsaker. Men eftersom dom inte studerar med samma precision hur dessa orsaker reflekteras i det mänskliga medvetandet, gäckas dom av vardagslivets realiteter. Eftersom dom enbart intresserar sig för materiella faktorer, förstår dom absolut ingenting av hur massornas påtvingade uppoffringar och försakelser kan omvandlas och få ett religiöst (eller pseudo-religiöst) innehåll och 'mening'."(6) Genom att negligera denna subjektiva faktor i historien, så misslyckas dessa "marxister" - och dom utgör idag majoriteten av kategorin ifråga - med att förklara den bristande överensstämmelsen mellan massornas ekonomiska elände och deras svagt utvecklade vilja att åstadkomma en förändring. De reflekterar inte över det faktum, att när vissa idéer förankrats i massornas tankevärld (och därmed påverkar deras beteende), så blir de själva materiella faktorer i historien.

Exakt vad i de förtrycktas vardagsliv, frågade sig Reich, var det som begränsade deras vilja till revolutionär förändring? Han kom till slutsatsen att arbetarna lät sig påverkas av reaktionära och irrationella idéer därför att det fanns jordmån för dessa idéer. För "vanliga" marxister var arbetarna människor som sålde sin arbetskraft till kapitalisterna och som exploaterades av dessa. Det var helt korrekt - så långt. Men för att förstå arbetarklassens politiska attityder måste man ta i beaktande alla sidor av arbetarnas vardagsliv. Det innebar att man nödgades erkänna sådana uppenbara fakta som att arbetaren i likhet med andra hade haft en barndom, att han hade uppfostrats av föräldrar som själva betingats av det samhälle i vilket de levde, att han hade hustru och barn, sexuella behov, familjekonflikter och kanske trassel med nerverna. En överväldigande psykisk fattigdom och ständig ekonomisk osäkerhet accentuerade dessa problem i arbetarklassmiljö. Vad fanns det för rimliga skäl att nonchalera dessa faktorer när man sökte förklara arbetarklassens beteendemönster? Reich arbetade på att utveckla en totalanalys som skulle innefatta även sådana faktorer och fastställa deras verkliga betydelse.

INLÄRNINGSPROCESSEN

När barnen lär sig lyda sina föräldrar, lär de sig också lydnadsbegreppets allmänna innebörd. Den "aktning" barnen lärt sig visa föräldrarna visar de också varje "överordnad" de senare möter i livet. Sexuellt förtryck - från redan sexuellt förtryckta föräldrar - är en integrerad del av inlärningsprocessen.

Traditionsbundna föräldrar börjar sin "uppfostrargärning" med att mata sin nyfödde på spikade klockslag, utan nämnvärt hänsynstagande till variationer i barnets fysiologiska rytm. De söker vänja det vid regelbundna pottvanor vid en tidpunkt då det knappast är kapabelt att inta sittande ställning. De fixeras i största allmänhet vid matning, tarmtömningsfunktionen och inskärpandet av "hut och hyfs". Lite senare kommer dom att läxa upp sin masturberande 5-åring. Och dom kommer att förskräckas vid upptäckten av barnens - nu hemliga - sexlekar. Ännu senare kommer dom att varna sin 12-årige son för de gruvliga farorna av "riktig" onani. Dom kommer att sitta uppe i väntan på sin 15-åriga dotter, ängsligt bevakande vägguret, eller genomsöka sonens byrålådor på jakt efter preventivmedel.

Hur reagerar då barnet på detta? Det fogar sig skenbart i undertryckandet av det sexuella, men förr eller senare utlöses vanligtvis någon form av "revolt" mot föräldraauktoriteten, dock en "revolt" av ett slag som normalt låter sig nedkämpas med sedvanlig bestraffning.

Bestraffningen ser också till att förbjudna aktiviteter ständigt förknippas med ångest och skuldkänslor.

Den ängslan som förbinds med tillfredställandet av sexuella behov blir en del av den ängslan som förbinds med alla upproriska tankar och handlingar (både sexualitet och uttryck för rebelliskt sinnelag hämmas utan undantag av "uppfostrarna").

Barnet kommer med tiden att förtränga inre behov som vid full utlevelse skulle orsaka föräldrarnas misshag eller resultera i bestraffning, och kommer slutligen att känna rädsla inför sin egen sexualitet och revolttendenser. Vid ett senare stadium uppnås normalt ett slags jämviktsläge, som har beskrivits som "en slitning mellan önskningar som står i strid med ens samvete och ett samvete som står i strid med ens önskningar"(7). Individen har blivit "präglad som en karta från topp till tå av sina förträngningar"(8).

Hos en liten pojke förknippas förtrycket med "fadersgestalten". I visst avseende står den som förebild för den unge mannens uppfattning av "ledningen" på "hans" firma, eller "hans" lands eller partis intressen. I detta avseende representerar fadern stat och auktoritet inom kärnfamiljens ram.

För att neutralisera sina sexuella behov och upprorskänslor gentemot föräldrarna utvecklar barnet s.k. "överkompensationer". Rädslan som förknippas med sexualitet alstrar pryderi. Relationerna till fadern kommer att präglas av "respekt". Vi känner alltför väl dessa gamla nuckor av båda könen; alltid på alerten och redo att ingripa mot varje antydan till sexuell aktivitet bland barn. Deras handlande orsakas helt klart av deras djupa skräck för den egna sexualdriften. Och den ovilja somliga "revolutionärer" visar detta ämne är av liknande ursprung.

En annan vanlig bieffekt av det sexuella förtrycket är en uppsplittring av sexualiteten i dess olika beståndsdelar. Ömhet uppmuntras medan sensualitet fördöms. En konstlad åtskillnad mellan behovet av att visa tillgivenhet och behovet av genital sexualitet är inte ovanlig bland unga män. De sätter vissa flickor på en piedestal medan de samtidigt jagar andra som samlagsobjekt; flickor som de öppet eller undermedvetet föraktar.

Unga människors väg mot ett normalt sexualliv blockeras av både yttre och inre hinder. De yttre hindren (besvär med att finna en skyddad plats, svårigheter att undkomma familjens vakande ögon, etc.) är ganska uppenbara. De inre, psykiskt betingade hindren kan tidvis vara tillräckligt svåröverstigliga för att påverka synen på den egna sexualdriften. Dessa två hinder, yttre och inre, samverkar inbördes. yttre faktorer konsoliderar sexuellt förtryck och det sexuella förtrycket underlättar mottagligheten för yttre faktorers inverkan.

Trots förtryckets skenbara framgångar har naturligtvis inte föremålet för förtrycket undanröjts. Men det rinner nu via underjordiska kanaler. Efter att ha accepterat en samling "kultur"värden, måste nu individen försvara sig mot allt som kan tänkas störa det plågsamt uppnådda jämviktsläget. Han måste hela tiden kunna mobilisera en del av sina mentala resurser mot störande influenser. Förutom neuroser och psykoser resulterar detta konstanta tryck i tanke- och koncentrationssvårigheter, troligtvis också i en viss försvagning av den mentala kapaciteten. Koncentrationssvårigheter är antagligen den vanligaste av alla neurotiska symptom.

Enligt Reich gör "undertryckandet av barnets naturliga sexualitet speciellt den genitala - barnet blygt, lydigt, förskrämt för auktoriteter, 'snällt' och 'ordningsamt' i auktoritär bemärkelse; det paralyserar de upproriska tendenserna eftersom varje upprorisk tanke förknippas med ängslan och oro; det frambringar, genom hämmandet av sexuell nyfikenhet och tankar kring det sexuella, ett hämmande av självständigt tänkande i allmänhet och kritiskt sådant i synnerhet. Kort sagt, målet för det sexuella förtrycket är att producera individer som är 'anpassade' till den auktoritära ordningen och som tveklöst underkastar sig den, trots all misär och förnedring... Resultatet blir rädsla för frihet och en konservativ, reaktionär mentalitet. Sexuellt förtryck stöder den politiska reaktionen, inte bara genom att alstra passiva och a-politiska individer utan också genom att forma karaktärer beredda att ge ett aktivt stöd åt den auktoritära ordningen". (9) M.B.:s kurs.)

När barnet vuxit upp har det fått med sig "ut i livet" något betydligt mera komplicerat och mera förödande än en enkel lydnadsreflex gentemot dem som står några pinnhål högre på stegen. Det har fått ett helt system av förträngningar, rationaliseringar och inbyggda reaktionsmönster, som formar en karaktärstyp avpassad efter det auktoritära sociala systemets skiftande behov. Undervisningens syfte, i öst som väst, är ingenting annat än massproduktion av mänskliga automater med så väl internaliserade(10) sociala normer att de efterlevs fullständigt okritiskt.

Psykologer och psykiatriker har ägnat åtskilliga sidor åt det sexuella förtryckets mediciniska konsekvenser. Reich däremot betonade ständigt dess sociala effekter; allmän underkastelsementalitet och ängslan inför friheten.

Resultatet? Reproduktion, släktled efter släktled, av de socialpsykologiska förutsättningarna för massornas manipulering och förslavande.

FAMILJENS FUNKTION

I sin klassiska studie Familjens. privategendomens och statens ursprung tillskriver Engels familjen tre huvudfunktioner under kapitalismen:

1. Det var en mekanism för överföring av välstånd genom arv, en process som gjorde det möjligt för de dominerande socialgrupperna att vidmakthålla sin ekonomiska ställning. Detta har utan tvekan varit en viktig funktion för den borgerliga familjen. Emellertid har Engels' förhoppning att "med privategendomens avskaffande kommer familjen att förlora sitt sista raison d'etre(11)" knappast infriats. Den privata äganderätten till produktionsmedlen avskaffades i Ryssland för mer än 50 år sedan, men fortfarande tycks familjen vara starkt förankrad både i det ryska medvetandet och i den ryska verkligheten. Förunderligt nog är det i Väst som den borgerliga familjen utsatts för den radikalaste kritiken - både i teori och praktik.
2. Familjen var också en ekonomisk produktionsenhet, speciellt på landsbygden och inom småhandeln. Storindustrins framväxt och flykten från landsbygden under detta århundrade har dock kommit att begränsa betydelsen av denna funktion.
3. Familjen var slutligen en fortplantningsinstitution. Endast inom den borgerliga familjen kunde man påräkna samhällets sanktion, ja stöd i tillfredställandet av sina sexuella behov ("äktenskapliga plikter").

Engels' anmärkningar om familjen är fortfarande delvis giltiga, och var det naturligtvis i än högre grad då de sattes på pränt. Men de räcker ändå inte till; en dimension saknas.

Den klassiska psykoanalysen antydde ännu en funktion: överföring av de dominerande kulturmönstren. Den revolutionära psykoanalysen följde upp denna tankegång.

Freud själv påpekade att föräldrarna uppfostrade sina barn i enlighet med Överjagets (12) diktat. "I allmänhet följer föräldrarna och motsvarande auktoriteter påbuden från sina egna Överjag vid barnens uppfostran ...Vid barnets undervisning är de stränga och fordrande. De har glömt sin egen barndoms svårigheter, och är belåtna över att till slut kunna identifiera sig fullständigt med sina egna föräldrar, vars hårda regemente de en gång var underkastade. Följden blir att barnets Överjag i realiteten inte byggs upp med föräldrarna som modell utan med föräldrarnas Överjag som modell. Det övertar samma innehåll, det blir bärare av traditioner och alla dessa uråldriga 'värden' som på detta sätt förts vidare från generation till generation...Människosläktet lever aldrig fullständigt i nuet; Överjagets ideologier bevarar det förflutna, rasens och folkets traditioner, som visserligen ger efter - men långsamt för nuets och nya upptäckters inflytande. Så länge de arbetar via Överjaget spelar de en stor roll för mänskligheten, relativt oberoende av ekonomiska förhållanden."(13)

Reichs uppgift var att utveckla dessa idéer för att söka förklara klassmedvetandets eftersläpning i förhållande till den ekonomiska verkligheten, liksom den oerhörda sociala tröghet som de förtrycktas undfallande och underdåniga attityd innebar. I detta syfte måste han inleda ett stormangrepp mot den borgerliga familjeinstitutionen, ett anfall som utlöste vreda kontrastötar - inte bara från reaktionära och religiösa bigotter av alla de slag, utan också från ortodoxa psykoanalytiker och ortodoxa marxister(14).

"I takt med att familjens ekonomiska funktion reducerats", 'skrev Reich, "har dess politiska funktion kommit att bli av växande betydelse. Dess huvuduppgift - den som uppammat den konservativa lagens och vetenskapens stöd - är dess tjänst som fabrik för auktoritär ideologi och konservativa strukturer. Den utgör den uppfostringsapparat genom vilken praktiskt taget varje individ i vårt samhälle måste passera... Den är överföringslänken mellan det konservativa samhällets ekonomiska struktur och dess ideologiska överbyggnad."(15)

Den dominerande familjetypen (den som utmärkte "lägre medelklass") var spridd långt upp på den sociala skalan, men även, och i än högre grad, inom industriarbetarklassen. Dess fundament var "förhållandet mellan den patriarkaliske fadern och hans hustru och barn...Motsättningen mellan hans ställning i produktionsprocessen (underlydande) och hans familjefunktion (patriark) gör honom till en 'fanjunkartyp'. Han kryper i stoftet för överordnade, absorberar deras överlägsna attityder och maner, och dominerar dem som han är kapabel att dominera. Han förmedlar och upprätthåller den statliga ideologin och de rådande föreställningarna."(16) "Processen mildras i industriarbetarmiljö av det faktum att barnen där ägnas mycket mindre tillsyn."(17)

De flesta reaktionärer inser att sexuell frigörelse skulle bryta ner familjeinstitutionen i sin nuvarande form, och därmed också hela den auktoritära struktur, i vilken den utgör en av hörnstenarna (Grekjuntans attityd till kort-kort, samundervisning av flickor och pojkar, "frigjord" litteratur, etc., utgör en utmärkt illustration härvidlag). Sexuella hämningar måste därför förankras i barndomen. "Det auktoritära samhället är inte särskilt intresserat av moralen 'i sig'. Det är snarare så, att sexuellt pryderi och moralism, och de förändringar i den mänskliga organismen de för med sig, skapar den mentalitet som är den masspsykologiska förutsättningen för en auktoritär social ordning. Slavmentaliteten är en blandning av sexuell oförmåga, hjälplöshet, rädsla för överordnade, rädsla för livet självt, mysticism och trängtan efter Führer-gestalter... Människor med sådan mentalitet är oförmögna att leva i ett demokratiskt samhälle; deras karaktärsstruktur omöjliggör alla försök att etablera organisationer uppbyggda efter sant demokratiska principer. Det är samma mentalitet som tillåter deras valda 'representanter' att utveckla inneboende diktatoriska och byråkratiska anlag."(18)

Ett klassamhälle kan fungera bara så länge de exploaterade godkänner sin exploatering. Ett så självklart konstaterande borde inte kräva några vidare utläggningar. Men ändå så hittar vi grupper på den politiska arenan, som hävdar att samhället är "moget" för revolutionen, ja "övermoget intill förruttnelse", och att endast bristen på adekvata ledare hindrar de revolutionära massorna - törstande efter hämnd för seklers orättvisor - från att göra upp med klassfienden. Tråkigt nog är detta långt ifrån sanningen. På ett empiriskt plan har även Lenin varseblivit detta förhållande. I april 1917 skriver han: "Bourgeoisien håller sig kvar vid makten, inte bara med våld utan också tack vare den bristande medvetenheten, genom styrkan i massornas bruk och sedvänjor."(19)

Det är uppenbart att om stora delar av befolkningen ständigt ifrågasatte hierarkierna, den auktoritära ordningen inom produktionen, lönesystemet och andra grundläggande element i den nuvarande samhällsstrukturen, skulle ingen härskande klass kunna sitta kvar för en längre tid. För att härskare ska kunna fortsätta härska är det nödvändigt att de som befinner sig på samhällets botten inte bara accepterar sin ställning, utan också i stor utsträckning förlorar känslan av att vara utsatta för exploatering. När detta mål har uppnåtts har samhällets klasskaraktär legitimerats i folks medvetande. De exploaterade har upphört att betrakta utsugningen som något som tvingats på dem utifrån. De förtryckta har internaliserat sitt eget förtryck; De tenderar att inte bara acceptera utan också försvara sin underordnade position, att rationalisera och hänskjuta sin egen frigörelse till en obestämd framtid. De är oftast oemottagliga för progressiva idéer. Bara vid sällsynta tillfällen av social oro behöver de styrande tillgripa våldsmakt; som för att med handfasta medel förstärka en vikande inlärningsbenägenhet.

Reich skriver: "Det är inte bara fråga om att överbringa värderingar, attityder och föreställningar. Vad det gäller är en djupgående process inom varje ny generation i formandet av en karaktärsstruktur som korresponderar mot den rådande sociala ordningen, inom alla klasser och socialskikt... En undersökning av karaktärsstrukturen är av mer än rent kliniskt intresse. Den leder till frågan varför ideologierna förändrar sig i så mycket långsammare tempo än den socio-ekonomiska basen, varför människan som regel hankar efter sitt eget verk, det som skulle och kunde förändra hennes villkor. Skälet är att karaktärsstrukturen förvärvas i den tidiga barndomen och därefter undergår små förändringar."(20)

Det är här, i massornas kollektiva karaktärsstruktur, man har att söka förklaringen till proletariatets bristande klassmedvetenhet, deras accepterande av det etablerade samhället, deras mottaglighet för reaktionära idéer och dess deltagande i imperialistiska angreppskrig. Det är också här man ska söka orsakerna till dogmatiska attityder inom politiken, liksom konservatismen hos somliga "revolutionärer". Det är här man ska söka rötterna till "den irrationella politiken".

HISTORISKA RÖTTER

Inte alla samhällen innebär - eller har inneburit - sexuellt förtryck av dess medlemmar. Det finns otaliga bevis på att den sexuella etiken och moralen i vissa tidiga samhällsbildningar - och i vissa "primitiva" samhällen av idag - radikalt skiljer sig från de "moderna" västerländska samhällenas.

Det är omöjligt att förstå hur det sexuella förtrycket uppstod - eller vilka krafter som bevarar, förstärker eller försvagar det - utan att se problemet i ett större perspektiv, nämligen vad gäller den historiska utvecklingen av relationerna mellan de bägge könen, speciellt utvecklingen av sådana mänskliga relationer som släktskaps- och äktenskapsförhållanden. Det är dessa frågor som tilldrar sig den moderna socialantropologins intresse.

Hela området framstår som ett minfält, vimlande av metodologiska och terminologiska snubbeltrådar. För omkring hundra år sedan publicerades ett antal betydelsefulla verk, som skakade den etablerade vetenskapen i sina grundvalar genom att ifrågasätta oföränderligheten hos mänskliga institutioner och mänskliga beteenden. (21) Författarna kom att spela en stor roll för antropologins vidare utveckling. De fastslog det nära sambandet mellan å ena sidan de gängse äktenskapsformerna, och å andra sidan faktorer som sexuella sedvänjor, teknologisk nivå, arvsrättsliga förhållanden, maktrelationer, etc. De grundade det systematiska studiet av släktskapsförhållanden och gav det dess terminologi. Men burna av den stora vetenskapliga och rationalistiska yra som utmärkte det sena 1800-talet, kom dessa författare att generalisera långt utöver vad som var tillåtligt med hänsyn till tillgängliga data. De konstruerade väldiga schemata och drog slutsatser om mänsklighetens historia som av en del moderna experter beskrivits som "famösa pseudo-historiska spekulationer"(22).

Vi gör en kort sammanfattning av de "klassiska" socialantropologiska föreställningarna (på de områden som är av intresse för oss):

I de primitiva samhällena var den teknologiska nivån mycket låg, och det producerades inget överskott som parasiterande, icke-produktiva samhällssektioner kunde tillägna sig. Man hade en elementär, "biologisk" arbetsfördelning; kvinnorna tillredde måltiderna och såg efter barnen. Man har antagit att "gruppäktenskap" var allmänt förekommande i dessa samhällen. Därför var det svårt, om inte omöjligt, att peka ut vem som var far till ett visst barn. Modern var naturligtvis alltid känd, och härstamning räknades därför alltid på kvinnolinjen. Sådana samhällen beskrevs som "matriarkaliska".

Som ett resultat av teknologiska förbättringar (upptäckten av brons och koppar, tillverkning av redskap, utveckling inom jordbruk och boskapsskötsel) blev det snart möjligt för "två armar att producera mer än en mun kunde konsumera". Krigföring och tillfångatagandet av slavar blev en lönande affär. Männens ekonomiska ställning i stammen kom snart att nå en nivå som inte stod i överensstämmelse med deras ekivoka sociala ställning. Som Engels uttryckte det: "Allteftersom rikedomarna sålunda tillväxte gav de å ena sidan mannen en viktigare ställning i familjen än kvinnan, och gav å andra sidan impulsen att utnyttja denna förstärkta ställning för att till förmån för barnen avskaffa den traditionella arvsföljden. Detta gick emellertid inte, så länge härstamning enligt modersrätt var fällande"(23).

Enligt den "klassiska" teorin följde därefter en genomgripande förändring - en process som antagligen spände över flera århundraden - av Engels betecknad som "det kvinnliga könets världshistoriska nederlag"(24). Männen blev sakta men säkert det dominerande könet, både ekonomiskt och socialt. Kvinnan blev en handelsvara som kunde bytas mot vapen eller boskap. Med fortsatt ökad arbetsproduktivitet blev ett produktionsöverskott ett definitivt faktum. De som hade tillgång till detta överskott sökte institutionalisera denna rätt med hänvisning till "privat egendom", samt att överlämna en del av det till sina efterkommande. Men det var möjligt först om man visste vilka ens efterkommande var. Härav uppkomsten av den patriarkaliska familjen, av monogama äktenskap och av en sexualmoral, som betonade kvinnlig kyskhet och krävde jungfrudom före och trohet under äktenskapet. Kvinnlig otrohet blev ett brott, belagt med dödsstraff, ty det tillät tvivel på avkommans legitimitet.

Vad som är felaktigt i detta schema är föreställningen - ofta klart uttalad - att hela mänskligheten gått igenom en serie stadier, som karaktäriserades av specifika former för social organisation och specifika arvsrättsliga förhållanden.

Det finns ringa belägg för att samhällen baserade på "matriarki" eller ens "modersrätt" någonsin varit universellt dominerande former. Det är felaktigt att betrakta varje nutida samhälle där kvinnolinjen dominerar som något slags fossil, fånget i ett tidigare utvecklingsstadium(25). Det är också felaktigt att associera vissa äktenskapsformer med olika nivåer av teknisk utveckling (gruppäktenskap med "barbari", monogama med "civilisation", etc.). Därmed inte sagt att äktenskapsformerna på något sätt är "slumpmässiga" eller godtyckliga. De har otvivelaktligen utformats för att fylla varierande mänskliga behov. Dessa "behov" har varit av vitt skilda slag, beroende på befolkningstäthet, klimat, jordens bördighet och talrika andra faktorer, kända och okända. Den absoluta motsättningen "patriarki - matriarki" är dessutom helt naiv. Numera vet vi att man måste skilja mellan "patrilinjär" (manslinjen dominerar), "matrilinjär" (kvinnolinjen dominerar) och 'kognativ" (balans mellan leden) arvsordning, och mellan "patrilokala" och "matrilokala" (vem bor var?) bostadsmönster, och att dessa i sin tur övar ett betydande inflytande på den sociala och sexuella moralen. Vi måste också hålla isär individens skyldigheter och en hel grupps förpliktelser (med avseende på gemensam egendom, förfädernas anseende, blodshämnd, etc.), och dessa kan stundom kollidera. Verkligheten .är i högsta grad komplex och svepande generaliseringar syns mindre berättigade idag, men nya rön på socialantropologins område, än någonsin tidigare. Dessutom "gör stelheten i de klassiska teorierna dem svåra att tillämpa och de står i skarp kontrast till människornas sociala rörlighet"(26).

Vad blir då kvar av de klassiska schemata? Först och främst det intellektuella kuraget i försöken att utveckla en totalsyn, en "makro-teori", istället för att ta skydd bakom mångfalden av fakta, beklagande naturens inkonsekvens och bristande sammanhang. När man får höra att "modern antropologi" har "ogiltigförklarat Morgan" erinrar man sig påståendet att "modern sociologi" har "ogiltigförklarat Marx". I visst avseende kan det ligga en del i detta, men vi har också att göra med en medvetet underbyggd förvirring, en avsiktlig sammanblandning av perspektiv och detalj, av metod och sakinnehåll, av intentioner och resultat.

På en mera specifik nivå kvarstår det, att förekomsten av ett överskott leder till en social konflikt, varvid en mindre grupp skaffar sig kontrollen över överskottet (och därigenom erövrar den ekonomiska makten i samhället), samt att denna grupp söker förhindra allt som kan tänkas skingra egendomen eller utvidga deras egen krets (t.ex. ingifte eller ogynnsamma arvsrättsliga förhållanden). Det är också riktigt att denna utveckling i stort sett gått hand i hand med en fortskridande inskränkning av kvinnans rättigheter och framväxandet av en allt mera auktoritär moral. Om än vissa matrilinjära stammar torde varit sexuellt hämmande, och inte alla patriarkaliska samhällen utövar sexuellt förtryck, så kvarstår det ändå generellt sett, att ju mer utbredda de "patriarkaliska" funktionerna varit, desto starkare förtryck har samhällena utövat. Den moderna psykoanalysen kan kanske kasta ytterligare ljus över de mekanismer som befordrat denna utveckling. Här kan vi bara peka ut ett fält i behov av närmare studium.

Kvinnans underlägsna ställning blev snart allmänt accepterad. Genom seklerna; under slaveriet, feodalismen och kapitalismen - men också i många delar av världen som aldrig genomgått denna utveckling - har en hel anda, en hel filosofi och en rad sociala sedvänjor uppstått, som helgat detta underordnade förhållande.

Hinduernas heliga skrifter inskränkte kvinnans personliga frihet och rätt till materiella tillhörigheter. De gamla grekerna var rabiata kvinnohatare och förvisade hustrur och döttrar till husets dunklaste vrå. Pythagoras talar om "en god princip som skapar lag, ljus och mannen, och en dålig princip som skapar kaos, mörker och kvinnan". Demosthenos proklamerar att "man tar sig en hustru för att få legitima barn, en konkubin för att bli ompysslad och en kurtisan för den fysiska kärlekens nöjen". Platon, i sin Staten, förkunnar att "de allra heligaste äktenskapen är de som är till bäst nytta för staten". Den kristna kyrkans fäder släckte snart det hopp om frigörelse, för vilket så många kvinnor ljutit martyrdöden. Kvinnan blev symbolen för evig frestelse. Hon betraktades som en ständig "inbjudan till otukt, en fälla för den oförsiktige". St. Paul deklarerar att "mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen". St. John Krysostemus hävdar att "bland alla vilda bestar, är ingen så farlig som kvinnan". Enligt Thomas av Aquino är "kvinnan förutbestämd att leva under mannens herravälde och har ingen rätt att besluta i egna angelägenheter".

Liknande formuleringar återkom ständigt under medeltiden och har idisslats in i modern tid. Milton proklamerar i Det förlorade paradiset att "mannen skapades för Gud och kvinnan för mannen". Schopenhauer definierar henne som "ett djur med långt hår och kortsynta idéer". Nietzsche kallar henne "kämpens tidsfördriv". Även den virrige och enfaldige Proudhon ser henne som en "hustru eller kurtisan" och kungör att "varken av naturen eller av förutbestämmelse kan kvinnan bli en bundsförvant, en medborgare eller en innehavare av ett offentligt ämbete". Kejsar Vilhelm II (liksom senare Tredje Riket) bestämmer hennes verksamhetsfält till "Kirche, Küche, Kinder" (kyrka, kök, barn).

Är 1935 skrev Wilhelm Reich sitt huvudarbete, "Der Einbruch der Sexualmoral"(27), som behandlar den auktoritära sexualmoralens uppkomst och utveckling. I boken återger Reich några iakttagelser av Malinowski (Reich hade träffat Malinowski i London 1934) rörande invånarna på Trobrianderna (en ögrupp utanför östra Nya Guinea), där matrilinjära släktskapsförhållanden var rådande. Bland barnen fann man sexuellt inspirerade lekar, utan tillstymmelse till "skam"känslor, och bland ungdomarna en anmärkningsvärd sexuell "lössläppthet". Nervositet och neuroser var helt okända begrepp, och den allmänna attityden till livet var lätt och avspänd. Reich visar ett påtagligt intresse för ett speciellt fenomen, nämligen seden bland de styrande grupperna att uppmuntra vissa flickor att gifta sig med sina kusiner (närmare bestämt sönerna till deras moders bror), för att på så sätt hålla hemgiften inom familjen och förhindra egendomens skingring. Medan den sexuella friheten var total bland alla andra unga trobriander, så var de, som utsetts för den här sortens äktenskap, redan från mycket tidiga. år underkastade alla upptänkliga sexuella tabun. Ekonomiska intressen var här av allt att döma den direkta orsaken till det sexuella förtryck, som en viss grupp utsattes för.

Reich ställer trobrianderna och andra sexuellt ohämmade samfund i skarp kontrast till de klassiska patriarkaliska samhällena, som skapar misär och massneuroser genom sin naturvidriga sexualmoral. Med förstärkningen av patriarkin "fyller familjen - jämte sin ekonomiska funktion - den mycket viktigare uppgiften att förändra den mänskliga existensen; från att ha varit den fria stammedlemmen till att bli den kuvade familjemedlemmen...förhållandet mellan stammedlemmarna, som var fritt och otvunget, baserat på allmänna, primära intressen, ersätts av en konflikt mellan ekonomiska och sexuella intressen. Frivilligt arbete ersätts med arbetstvång. Naturlig sexuell samvaro ersätts av moraliska påbud; otvunget kärleksfullt förhållande ersätts med 'äktenskapliga plikter'; stamsolidaritet ersätts av familjens band; 'sex-ekonomiskt' reglerat liv ersätts med genitalt förtryck, neurotiska störningar och sexuella perversiteter; den starka, självtillitsfulla biologiska organismen blir svag, hjälplös och beroende; naturens orgiastiska upplevelser ersätts av mystisk hänryckning, 'religiösa erfarenheter' och en ouppfylld, växande längtan; det försvagade Jaget söker styrka i sin identifikation med stammen, senare 'nationen' - och med stamhövdingen, stammens patriark och nationens konung. Med detta var slavsamhället ett faktum, och det mänskliga förtrycket väl förankrat i den sociala strukturen"(28).

DEN SEXUELLA REVOLUTIONEN

De som önskar förändra samhället måste försöka sätta sig in i människornas sätt att tänka och handla i detta samhälle. Denna sysselsättning är nu engång inte mammas gata för våra "revolutionärer". Av skäl vi redan pekat på känner dom sig märkbart vilsna i detta sammanhang. Reichs synpunkter på social betingning är otvivelaktligen av värde här, vad man än må tycka om andra delar av hans skriverier.(29)

Några möjliga missförstånd ska klaras upp med en gång. Vi hävdar inte att den sexuella revolutionen är revolutionen. Vi har inte gett upp kampen för revolutionen för att bli "profeter för en bättre orgasm". Vi har aldrig förfäktat en övergång från kollektiv revolutionär politik till individuell sexuell frigörelse. Vi påstår inte att de sexuella faktorerna bör ersätta de ekonomiska i analysen av den sociala verkligheten, eller att insikt i det sexuella förtryckets mekanismer automatiskt ger insikt i exploateringens och alienationens samtliga mekanismer. Inte heller skriver vi under på Reichs senare verk, vare sig det gäller politik eller biologi.

Vad vi hävdar är, att revolutionen är ett totalt fenomen eller också ingenting (30), att det är mindre troligt att en social revolution, som inte också är en sexuell revolution, gått mycket under ytan på saker och ting, och att sexuell emancipation inte är något som "kommer senare", "automatiskt" eller som en "bi-produkt" till en revolution inom andra samhällssektorer. Vi måste slå fast att ingen "förståelse" för den sociala verkligheten kan bli total om man försummar de sexuella faktorerna, och att sexuellt förtryck i sig har både ekonomiska rötter och sociala effekter. Vi försöker förklara några av de problem som revolutionärer ställs inför, och några av de svårigheter de har att kämpa mot - här och nu. Vi försöker slutligen förklara varför uppgiften för den rent "industrielle" militanten, eller för den rent "politiske" revolutionären är så svår, obelönad och i det långa loppet ofruktbar.

Om inte revolutionärerna är fullt införstådda med karaktären hos allt det motstånd de har att kämpa mot, hur skall de då kunna hoppas på att lyckas bryta ner det? Om de är okunniga om motståndet ( dvs. de omedvetna influenserna från den dominerande ideologin) inom dem själva, hur kan de då tro sig kapabla att gripa sig an andras problem?

Hur stor del av "medelsvenssons" liv ägnas åt "politik" ( även som grundläggande benämning på organiserad ekonomisk kamp), och hur stor del ägnas "privata" mänskliga problem? Redan frågeställningen ger svaret. Men ta en titt på den genomsnittliga vänsterpressen av idag! I spalterna i Socialist Worker, La Cause du Peuple, Proletären, etc. ges inte minsta antydan om att de problem som diskuteras i denna pamflett överhuvudtaget existerar. Mänskliga varelser framställs som någon slags fragment av sin fulla existens. Man får sällan intrycket av att traditionella revolutionärer talar om riktiga människor, vars problem med make/maka, föräldrar, vänner och barn upptar åtminstone lika stor del av deras liv som deras kamp mot den ekonomiska exploateringen.

"Marxisterna" hävdar stundtals (men än oftare bara antyder) att en förändring av egendomsförhållandena (eller produktionsförhållandena) kommer att inleda en process, som i sinom tid leder fram till en slutgiltig lösning på människosläktets emotionella problem. Detta är knappast fallet. Om Marx hade rätt när han skrev att "socialismen är människans positiva självmedvetande", då måste kampen på den sexuella emancipationens område föras med klara och bestämda termer, och den slutliga segern inte lämnas vind för våg (med en from förhoppning) att inträffa "av sig själv" i den ekonomiska förändringens kölvatten. Men tyvärr är det ganska svårt att få "medelrevolutionären" att erkänna detta problemkomplex. Deras "karaktärspansar" gör dem oförstående inför många av de elementära behoven hos de mänskliga varelser, vars befrielse de tagit på entreprenad. De är rädda för att politisera den sexuella frågan, därför att de helt enkelt erfar olust inför vad som finns inom dem själva.

Vad blir de praktiska slutsatserna av de tankegångar vi här skisserat? Kan den sexuella revolutionen genomföras i ett samhälle av kapitalistisk typ? Kan den totala revolutionen genomföras medan människorna fortfarande är sexuellt förtryckta? Vi hoppas kunna visa på att redan sättet att ställa frågan på är felaktigt och att det här är fråga om en djup dialektisk relation, som aldrig får tappas ur sikte.

Reich hoppades ursprungligen att det skulle vara möjligt att eliminera neuroser genom uppfostran, upplysning och förändring av folks sexualvanor. Men han insåg snart att det skulle vara bortkastad tid om samhället alstrade neuroser snabbare än psykoanalytikerna var kapabla att gripa sig an dem. Det kapitalistiska samhället tillämpade löpandebandsprincipen också när det gällde psykiska störningar. Och när det inte producerade klart avgränsade, kliniskt igenkännliga neuroser, så alstrade det "anpassningar" (i det moderna samhället är underkastelse och anpassning ofta det pris man får betala för att undvika en individuell neuros). Växande insikt om detta förhållande ledde Reich till att ifrågasätta allt fler av de rådande sociala strukturerna, och att till slut dra revolutionära slutsatser. Han insåg att "sexuella problem" var nära besläktade med auktoritära sociala strukturer, och att de inte kunde lösas enbart genom att kasta en etablerad ekonomisk "ordning" överbord.

Vid denna tidpunkt skulle många ha övergivit psykoanalysen för radikal politik av "klassisk" typ. Vad som gör Reich till en sådan intressant och särpräglad tänkare är att han också insåg det omvända förhållandet; nämligen att det skulle vara i grunden omöjligt att förändra det rådande sociala systemet så länge människor betingades (genom sexuellt förtryck och auktoritär uppfostran) till att acceptera de grundläggande normerna i samhället. Reich gick med i österrikiska kommunistpartiet efter skotten i Wien och Schattendorf(31). Han deltog i möten, demonstrationer, flygbladsutdelning etc. Men han fortsatte samtidigt arbetet på att utveckla den revolutionära psykoanalysen; överförde den från socialt accepterade fält till områden där den började bli en farlig sysselsättning. Han upprättade fria sexualhygieniska kliniker i Wiens arbetardistrikt. De blev mycket populära och gav Reich åtskillig insikt, inte bara i befolkningens materiella och sexuella misär, utan också i massans "förvärvade irrationella struktur", som gjorde det möjligt att "utöva diktatur genom att utnyttja irrationaliteten"(32). I Reichs skrifter kom människan som patient och som social varelse att allt mer smälta samman. Reichs erfarenheter av politiken ( accepterandet och "rättfärdigandet" inom breda befolkningsskikt av polisens våldsmetoder, flatheten och passiviteten vid nazisternas inmarsch, den allmänna underkastelse-mentaliteten, de "politiska piraternas" seger över de "förtryckta och hungrande massorna", etc.) kom honom att än starkare ifrågasätta de mekanismer, genom vilka den dominerande ideologin trängde in i underklassen; kom honom att än djupare söka efter rötterna till "politikens irrationalitet".

Reichs slutsatser har redan angivits: människornas karaktärssammansättning hindrar dem från att bli på det klara med sina verkliga intressen. Rädslan för friheten, längtan efter "lag och ordning" (av vilket slag som helst), Führer-dillet, oron inför "sinnlig njutning" och nya idéer, allt arbetar mot varje verklig vilja till social frigörelse. "Nu förstår vi", skrev Reich, "ett grundläggande element i 'ideologins återverkan på den ekonomiska basen'. Sexuella hämningar påverkar (karaktärs-)strukturen hos den ekonomiskt förtryckte på ett sådant sätt att han tänker, känner och agerar mot sina egna materiella intressen".(33)

Det förefaller som om enbart pessimistiska slutsatser kan följa på en sådan analys. Om en förnuftig inställning till sexualiteten är omöjlig under kapitalismen ( därför att kapitalismen förhindrar utvecklingen av rationellt tänkande i allmänhet), och om ingen verklig social förändring är möjlig så länge människorna är sexuellt undertryckta ( därför att sexuellt förtryck betingar deras accepterande av auktoritära strukturer), så skulle framtiden se mycket dyster ut, med tanke på både den sociala och sexuella revolutionen.

Cattiers biografi över Reich(34) innehåller ett avsnitt som utmärkt väl illustrerar detta dilemma: "När Reich var tillsammans med sina patienter märkte han att de mobiliserade alla sina försvarsmekanismer mot honom. De sökte stöd i sitt neurotiska equilibrium(35) och visade påtaglig rädsla så fort analytikern närmade sig det undertryckta materialet". På samma sätt sliter revolutionära idéer bort massans karaktärspansar, därför att sådana idéer vädjar till allting som människorna är tvungna att kväva inom sig för att stå ut med sin egen brutalisering.

"Det vore fel att tro att arbetarna inte har lyckats göra uppror därför att de saknar information om den ekonomiska exploateringens mekanismer. Faktum är att revolutionär propaganda, som försöker förklara för massorna de sociala orättvisorna i det ekonomiska systemet, på det hela taget talar för döva öron. Folk som stiger upp klockan 5 på morgonen för att tillbringa dagen i en skitig verkstad, och som till råga på allt måste sitta och skaka två timmar dagligen på buss eller tåg, dom tvingas anpassa sig till dessa förhållanden genom att mota ut från sitt medvetande allt som kan ifrågasätta denna situation. Om de insåg att de slösade bort sina liv i tjänst hos ett absurt system, skulle många antingen förlora förståndet eller begå självmord. För att undvika sådan bekymmersam insikt rättfärdigar de sin existens genom att rationalisera den(36). De undertrycker allt som kan oroa dem och skaffar sig en karaktärsstruktur, anpassad efter de förhållanden under vilka de lever. Härav följer att den idealistiska taktik, som består i att kort och gott förklara för folk att dom är utsugna, måste betraktas som värdelös, då människorna i ren självbevarelsedrift tvingas undertrycka medvetandet om den utsugning de utsätts för.

Revolutionära propagandister påstår sig ofta söka höja folks medvetandenivå. Erfarenheter visar att deras ansträngningar sällan bär frukt. Varför? Därför att sådana ansträngningar stöter på alla de omedvetna försvarsmekanismer och rationaliseringar som folk byggt upp i syfte att inte bli medvetna om exploateringen och tomheten i sina liv".(37)

Denna dystra framställning innehåller fler sanningar än vad flertalet "revolutionärer" tryggt kan erkänna. Men i den slutliga analysen är den ändå inadekvat. Den är inadekvat därför att den förutsätter totalt anpassade individer, i vilka totalt sexuellt förtryck har producerat förutsättningarna för total betingning och därmed fullständigt accepterande av den dominerande ideologin. Framställningen är inadekvat därför att den inte är dialektisk. Den innefattar inte möjligheten att attityder eller "lagens" tyglande mekanismer kan förändras (38), att en kamp mot sexuellt förtryck ( framsprungen ur de sexuella behoven själva) kanske öppnar människornas karaktärspansar och gör dem i stånd att tänka och handla mera rationellt. På ett sätt ger modellen uttryck för en uppfattning om de psykiska mönstren som oföränderliga och fixerade, styrda av objektiva lagar, oberoende av människors tankar och handlingar. Såtillvida har den en märklig likhet med de föreställningar om kapitalismen som man brukar finna hos somliga revolutionärer(39). Men varken människans inre eller yttre världar existerar i dessa former. Proletariatet underkastar sig inte historien förrän den dag då det får den att explodera. Den fortgående kampen inom produktionen förändrar ständigt den arena, på vilken nästa fas av striden kommer att äga rum. Och detta gäller i lika hög grad människosläktets kamp för sexuell emancipation.

Reich var själv medveten om denna möjlighet. I förordet till första utgåvan av "Character Analysis"(1933) skriver 'han: "I takt med den sociala utvecklingen ökas den motsägelse eller diskrepans, som råder mellan påtvingad självförnekelse och tilltagande libidinal(40) spänning; denna diskrepans underminerar 'traditionen' och formar den psykologiska kärnan av de attityder. som utgör ett hot mot det bestående".

BEGRÄNSNINGAR OCH PERSPEKTIV

"Undermineringen av traditionen", till vilken Reich hänvisade, har med all säkerhet intensifierats de senaste åren. Förändringen av de traditionella attityderna både fortskrider och fördjupas på ett sätt som skulle förvånat och glatt Reich. Under intryck av eländet i Wiens och Berlins arbetarkvarter skrev Reich bittra sidor; om ungdomens sexuella misär, om okunnighet och bristande upplysning kring födelsekontroll, om illegala aborter, om giftermål "p.g.a. tvingande omständigheter" med svartsjuka, äktenskapsbrott och prostitution som oundvikliga följdföreteelser. Verklig sexuell frihet för ungdomen, skrev Reich, skulle innebära slutet för denna typ av äktenskap. Borgarsamhället behövde det borgerliga äktenskapet som en av hörnstenarna i sin uppbyggnad. För Reich var sexuell frihet under kapitalismen en omöjlighet.

Det som hänt sen dess har i mångt och mycket varit något helt annorlunda än vad Reich kunnat föreställa sig. I de avancerade industrisamhällena har ungdomens ihärdiga kamp för en av sina mest fundamentala rättigheter - rätten till ett normalt sexliv när de är mogna för det - lyckats slå ett slag mot den förtryckande ideologin genom att förändra den grund, på vilken nästa fas av kampen kommer att utkämpas. Ungdomen bryter sig ur den traditionella familjens kvävande atmosfär, ett uppbrott som kan komma att bli av åtskillig betydelse. Information och praktisk hjälp angående födelsekontroll är nu tillgänglig, även för ogifta. Ungdomens ökade ekonomiska självständighet och upptäckten av p-pillren skapar en solid materiell grund för hela processen. Attityden till utomäktenskapliga barn förändras gradvis. Barnuppfostran sker under mindre påverkan från nattsvarta föreställningar om "hut och hyfs" och mer under inflytande av modern pedagogik och barnpsykologi. Abort är nu lättillgängligare, skilsmässa enklare och kvinnans ekonomiska rättigheter mera erkända. "Förståelsen växer". Folk börjar inse att samhället självt skapar det asociala beteende det fördömer.

Det är sant att dessa resultat uppnåtts endast i begränsad omfattning, bara i några få länder(41) och bara inför ett växande motstånd. Det är också sant, liksom under Reichs dagar, att varje eftergift från samhället "är för sen och för liten". Dessutom är ingen reformator klarsynt nog för att våga basunera ut budskapet att sex är naturligt och njutningsfullt(42) - eller att rätten till sexuell lycka är en grundläggande mänsklig rättighet. Det har sällan förkunnats att sex någonsin i historien haft annat än barnalstring som huvudfunktion. Men trots dessa begränsningar är en accelererande sexuell frigörelseprocess ett faktum, och som sådan obestridlig, oåterkallelig och ytterst betydelsefull för den fortsatta samhälleliga utvecklingen.

Som andra potentiellt frigörande företeelser möter den sexuella frigörelseprocessen två slags svar från det etablerade samhället: frontalmotstånd från de som fortfarande lever kvar i den viktorianska epoken - och ett försök till rekuperation(43). Det moderna samhället söker först neutralisera varje hot det ställs inför, och därefter förvandla dessa utmaningar till företeelser som kan passas in i den rådande sociala strukturen. Det söker återta med ena handen vad det tvingats avstå med den andra - delar av dess kontroll över totalsituationen.

Vad gäller det sexuella området tar sig rekuperationen formen av en skuldbelastning och alienering av könsdriften, och därefter exploatering av detta tomma skal för kommersiella intressen. Då den moderna ungdomen bryter sig ur det dubbla strupgreppet, den traditionella moralens och den patriarkaliska familjens, ställs den inför en konstruerad bild av "fri sex" som i själva verket är en manipulerad förvrängning. Det är bilden av sex som en vara. Sex är idag ett legitimt medel att förhöja marknadsvärdet på i stort sett vilken produkt som helst: cigaretter, rakvatten, karibiska kryssningar, nästa års bilmodeller, hårspray, fritidshus och tandkräm. Den potentiella marknaden granskas systematiskt, utökas och exploateras. Den "pornografiska" expositionen betjänar ett ansenligt, tidigare förtryckt klientel med varierande intresseinriktning. Särskilda affärer och klubbar står öppna för homosexuella (aktiva och passiva), fetischister, pederaster, sadister, voyeurer, masochister, etc.

Överallt presenteras sex som någonting att konsumera. Men könsdriften skiljer sig från andra drifter. Hunger kan stillas med föda. Könsdriftens "föda" är emellertid en annan mänsklig varelse, i stånd att tänka, handla och lida. Sexualitetens reifikation(44) under den moderna kapitalismen är en väsentlig del i den allmänna reifikationsprocessen, i vilken människor förvandlas till objekt ( i detta fall objekt för den sexuella konsumtionen), varvid förhållandet länsas på allt mänskligt innehåll. Sexualfixering och ständig jakt efter nya orgasmer är inte sexuell frihet - även om den kan vara en förberedelse (vilket en förtryckande moral aldrig kan vara).

Illusionen att alienerad och reifierad sexualitet är lika med sexuell frihet uppreser ännu ett hinder på vågen mot total frigörelse. Sexuell frihet innefattar ett förverkligande av och förståelse för andras självbestämmande. Tråkigt nog tänker de flesta människor ännu inte i dessa banor.

Samhällets rekuperation av den sexuella revolutionen är delvis lyckad. Men den skapar basen för en djupare och mera genomgripande förändring. Det moderna samhället kan tolerera alienerad sexualitet, alldeles som det tolererar alienerad konsumtion; som det tolererar löneökningar som inte överskrider ökningen av arbetsproduktiviteten; som det tolererar "avkolonialisering" så länge "det ekonomiska livets realiteter" beaktas. Den moderna kapitalismen inte bara tolererar dessa utmaningar, utan förvandlar dem till viktiga beståndsdelar i sin egen expansion och förevigande. Den söker tygla ungdomens sexuella krav genom att först förvränga dem och därefter integrera dem i det bestående, på samma sätt som arbetarklassens krav integrerats i konsumtionssamhällets ekonomi. Från att vara en potentiell frigörande kraft omvandlas dessa krav till att ge upphov till nya repressiva mekanismer. Vad utsugarsamhället inte längre kan tolerera är uppkomsten av kritiska, självtillitsfulla, sexuellt frigjorda, självständiga och icke-alienerade personer, medvetna om vad de vill och beredda att slåss för det.

Kravet på att få sköta sitt eget liv, få "förvalta sitt eget pund", på det sexuella området så väl som när det gäller arbetet, bidrar till att upplösa den dominerande ideologin. Det producerar mindre hämmade och ansatta individer, och i detta avseende bereder det grunden för den frihetliga revolutionen (i det långa loppet kommer även de traditionella revolutionärerna, den sista anhopningen av förtryckt puritanism, att angripas).

Det oupphörliga ifrågasättandet och bestridandet av auktoriteterna på sexualitetens och "kärnfamiljens" områden kan bara vara ett komplement till ett ifrågasättande och bestridande på andra områden (t.ex. när det gäller vem som dominerar arbetsprocessen - och varför - eller meningen med själva arbetet). Båda slag av ifrågasättande understryker individens självbestämmande. Båda blottar de alienerade begrepp, som utges för att vara förnuftsmässiga, och som styr så stor del av vårt tänkande och handlande. Uppgiften för den medvetne revolutionären är att göra utmaningarna explicita, att peka ut deras omstörtande innehåll, att förklara deras inbördes samband. Att förstå den revolutionära psykoanalysen är att lägga ytterligare en dimension till marxismens kritik av ideologierna och till marxismens förståelse för det falska medvetandet. Först då kommer vi att ha redskapen att styra vår historia, först då kommer socialismen ("människans positiva självmedvetande") att vara en verklig möjlighet och människan i stånd att en gång för alla bryta med det "irrationella i politiken" och det irrationella i livet.

NOTER

1. NSDAP (nazisterna) ökade sitt röstetal från 800.000 maj 1928 till 6.500.000 september 1930 (Se A. Rosenberg: A History of the German Republic (Mathuen 1936), sid. 275,304.
2. Inom psykoanalysen omvandling av de sexuella och aggressiva drifterna till socialt och kulturellt "högtstående" handlingar, t.ex. konstnärligt skapande./utg.anm./
3. En utmärkt studie över Reich som både psykoanalytiker och revolutionär är La Vie et l'Oeuvre du Docteur Wilhelm Reich av Michel Cattier (La Cite, Lausanne, Schweitz 1969).
4. W. Reich, The Mass Psychology of Fascism (Orgone Institute Press, New York 1946), sid. 15.
5. Nej, vi "förtalar" inte de modiga tyska anti-fascister som var bland de första offren i Hitlertysklands koncentrationsläger. Vi hävdar bara, att på varje kommunist som dog för sin sak gick det åtminstone två som anslöt sig till NSDAP, medan dussintals andra sa och gjorde ingenting.
6. Fascisme et Grand Capital (Gallimard, Paris 1945), sid. 88.
7. Philip Roth, Portnoy's Complaint (Cape 1968), sid. 132.
8. Ibid., sid. 124.
9. W. Reich, The Mass Psychology of Fascism, sid. 25 - 26.
10. Internaliserade normer = "införlivade" normer /utg.anm./
11. Fr., existensberättigande /utg.anm./
12. Psykoanalytisk term; den av Freud skapade benämningen på den kontrollerande och censurerande kraft, som förbjuder vissa impulser och tränger dem undan ur medvetandet /utg.anm./
13. S. Freud, New Introductory Lectures on Psychoanalsis (The Hogarth Press, Londor. 1933 , sid. 90 - 91.
14. 1927 varnade Freud sin forne lärjunge Reich för att han - genom att attackera familjen - "stack huvudet i ett getingbo". I augusti 1934 uteslöts han ur de Tyska Psykoanalytikernas Förbund. Ett år tidigare hade han uteslutits ur KPD, sedan partiet dessförinnan förbjudit spridandet av hans verk inom Kommunistiska Ungdomsförbundet.
15. W. Reich, The Sexual Revolution (The Noonday Press, New York 1962), sid. 72. /Finns även på svenska under titeln Den sexuella revolutionen./
16. Ibid., sid. 73.
17. Ibid., sid. 75.
18. Ibid., sid. 79.
19. V.I. Lenin, Selected Works, vol. VI, sid. 36.
20. W. Reich, Character Analysis (Vision Press Ltd., London 1958). Förord till första upplagan, sid. xxii, xxiii, xxiv.
21. Bland sådana verk bör nämnas: J.J. Bachofen, Das Mutterrecht (Stuttgart 1861); J.F. McLennan, Primitive Marriage (Black, London 1865); L.H. Morgan, Ancient Society (Holt, New York 1870), och Systems of Consanguinity and Affinity of the Human Family (Smithsonian Institute, Washington 1877 ; F. Engels, The Origin of the Family, Private Property and the State (Zürich 1884 ; och E. WesterMarck, The History of Human Marriage (Macmillan, London 1889).
22. Se A.R. Radcliffe-Brown och D. Forde, African Systems of Kinship and Marriage, O.U.P. 1950, sid. 72.
23. F. Engels, Familjens, privategendomens och statens ursprung, (Arbetarkulturs Förlag 1969), sid. 70.
24. Ibid., sid. 71.
25. Det kan konstateras, att de idag bäst kända matrilinjära samhällena (Nayarerna i Kerala och Menangkabau-maiajern.a) är långt ifrån "primitiva" utan avancerade, litterata och kultiverade folk. Khasis i Assam är mindre avancerade, men ändå långt ifrån "vildar".
26. R. Fox, Kinship and Marriage, (Penguin Books 1967) sid. 63.
27. Verket har aldrig översatts från tyskan och är svåröverkomligt även på originalspråket.
28. W. Reich, The Sexual Revolution, sid. 161 - 162.
29. Under sina sista år utvecklade Reich paranoida drag. Han drevs till vansinnets gräns av den till synes olösliga motsättningen "ingen social revolution utan sexuell revolution - ingen sexuell revolution utan social revolution".
30. Som St. Just en gång uttryckte det; "den som arbetar för en halv revolution gräver sin egen grav".
31. År 1927, i den lilla österrikiska staden Schattendorf, öppnade några medlemmar av Heimwehr (en halvmilitär högerorganisation) eld mot demonstrerande arbetare, varvid ett par dödades och många sårades. Under massdemonstrationer i Wien påföljande dag dödades 85 civila av militären.
32. W. Reich, The Mass Psychology of Fascism, sid. 212.
33. Ibid, sid. 213.
34. Se fotnot 3.
35. "Jämviktsläge". Se sid. 5, mitten /utg.anm./
36. Rationalisering; i detta sammanhang att uppfinna motiv och orsaker för att dölja de verkliga orsakerna inför sig själv /utg.anm./
37. Alldeles riktigt. Det är ofta de materiellt sett mest förtryckta skikten som kraftigast betonar "omöjligheten" i att avskaffa ledare och hierarki, införa arbetarförvaltning etc., under ständiga hänvisningar till den "mänskliga naturen".
38. Som avskaffandet av "konkubinatparagrafen" i Norge nyligen, t.ex. /utg.anm./
39. Se Modern Capitalism and Revolution av Paul Cardan (särskilt kapitlet om "kapitalistisk ideologi igår och idag").
40. Av "libido", lat. "åtrå", enligt Freud till könsdriften bunden psykisk energi, enligt Jung livsenergi i allmänhet /utg.anm./
41. I katolska och muhammedanska länder förblir sexuellt förtryck en viktig beståndsdel i den sociala ordningen. Men även där börjar bastionerna vittra samman.
42. Undantages de reformatorer som är verksamma i Sverige /utg.anm./
43. Begreppet syftar på det etablerade samhällets försök att neutralisera potentiellt revolutionära företeelser "inifrån" och därefter utnyttja dem för egna syften /utg.anm./
44. "Förtingligande". Uttrycket lanserades av Marx /utg.anm./