Ledare, Tidningen Arbetarmakt, nr 3-4/73:

OM DET HÄR MED VAL…

"Valet påverkar inte vår politik". Så har flera organisationer som kallar sig revolutionära sagt, varpå de ställt upp i valet och börjat fiska efter röster. Vi säger: Visst påverkar valet vår politik. Vi måste ta ställning till det, och sedan föra ut våra synpunkter, t ex här i tidningen ARBETARMAKT. Denna ledare och mittuppslaget är således ett resultat av hur valet påverkat vår politik.

Nå, då har vi alltså förklarat varför vi skriver just en ledare om valet. Denna ledare kommer att mynna ut i att det är meningslöst att rösta. Men egentligen borde det vara de partier som slåss om rösterna, som skulle motivera varför man ska rösta.

För att rösta, det är att företa sig en handling, och då bör man kunna motivera varför. Men så långt har det gått, att det etablerade samhället fått folk att låta bli att ifrågasätta varför man går till valurnorna. Man tar det som något självklart. Och lika självklart tycks det vara även för de vänstergrupper som inte ens har skuggan aven chans att komma in i riksdagen.

Så på grund av denna "självklarhet" - att man ska rösta - tvingas vi ägna denna ledare åt varför det är meningslöst att rösta. Vi kan nämna tre viktiga orsaker:

Vi är kommunister, och anser att socialismen inte kan genomföras med parlamentariska beslut,

utan att den måste upprättas av en självständigt och kollektivt agerande arbetarklass i en revolution.

Vi vet på förhand vilka som kommer att vinna valet: borgarklassen. Alla de partier som har en chans att komma in i riksdagen, liksom flera av de små, arbetar direkt eller indirekt för borgarklassens intressen. En regering med Fälldin i spetsen kommer inte att kunna genomföra några viktigare förändringar. Lika lite kommer Hermanssons gäng - det har de visat under de senaste tre åren - kunna driva SAPs politik åt vänster. inte ens om de mångdubblade sitt röstetal.

Hela valjippot är till för att lura folk och få dem att tro att de har något att säga till om, genom de representanter de väljer till riksdagen och de kommunala församlingarna. Detta kallas för att de makthavande sprider parlamentariska illusioner. Varje parti som kallar sig socialistiskt eller kommunistiskt, och ställer upp i borgerliga val, sprider, med eller mot sin vilja, parlamentariska illusioner. Sen må de aldrig så mycket tala och skriva om att man inte kan uppnå förändringar genom parlamentet.

Men detta är ju bara påståenden säger den klarsynte. Ni har ju inte påvisat riktigheten i dem. Helt rätt:Då sätter vi igång:

REFORMISMENS OMÖJLIGHET

Det är omöjligt att införa socialismen med hjälp av majoritetsbeslut i parlamentet, därför att arbetar klassen aldrig kan ta den politiska makten i samhället så länge borgarklassen innehar den ekonomiska.

Den ekonomiska makten över samhället är den grundläggande. Det är ekonomin som bestämmer samhällets övriga strukturer, och därmed även den politiska nivån.

I Sverige idag är det borgarklassen som förtrycker främst arbetarklassen. Att sossarna skulle företräda arbetarklassens intressen, och att arbetarna därför, nu före valet, skulle inneha den politiska makten är inte annat än förbannad lögn och dikt. Det ligger inte i arbetarklassens intresse att upprätthålla livet på det kapitalistiska systemet - som sossarna sysslar med - utan att störta det och att upprätta ett samhälle där arbetarklassen har makten, och kapitalisterna förvisats till museerna.

Reformismens omöjlighet har också bevisats av historien. Även om en del socialdemokrater var ärliga och trodde att de skulle kunna genomföra socialismen med hjälp av rösträtten och parlamentet, så bevisades det vi ovan sagt: Statsapparaten är borgarnas och kan aldrig bli arbetarnas. På grund av att de "ärliga" socialdemokraterna blev funktionärer på heltid och på så sätt skiljdes från arbetarklassen kunde kapitalismen "köpa upp" dem, muta dem, för att så småningom integrera dem i systemet. Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen blev en del av de organ borgarklassen använder för att hålla sig kvar vid makten.

En annan orsak som gör att reformismen är omöjlig, är att socialismen och revolutionen förutsätter hela arbetarklassens aktiva och självständiga agerande. Socialismen kan därför inte införas av några få människor i (eller utanför) parlamentet, för att sedan överlämnas till arbetarklassen.

Socialismen kan inte heller genomföras bit för bit, eftersom det i varje samhällssystem är en klass som har makten, och en annan som är förtryckt. Det kan under en längre tid inte finnas någon möjlighet för arbetarklassen och borgarklassen att dela makten. Detta därför att arbetarklassens makt förutsätter en planekonomi för hela samhället, styrd av arbetarna, och detta skulle samtidigt utesluta varje annan härskande klass.

Revolutionen kan inte heller ske genom någon slags överenskommelse med de härskande. Detta därför att så länge som den härskande klassen agerar som klass kan de aldrig acceptera socialism, eftersom detta skulle innebära deras utplånande som klass. Dessutom visar historien, att överallt där arbetarklassen försökt ta makten på fredlig väg, utom eller inom parlamentet, har det misslyckats. Det aktuellaste exemplet på detta är Chile, där borgarklassen ingalunda accepterar att arbetarklassen ska komma till makten. På grund av att folkfronten inte har kunnat, ekonomiskt, politiskt och ideologiskt, krossa bourgeoisien kan denna nu starta en massiv offensiv mot Allendes "socialistiska" regering.

Detta innebär att vi hävdar att arbetarklassen måste inrikta sig på en väpnad revolution. Detta innebär inte, att vi skulle önska en så blodig revolution som möjligt. Vi menar istället, att ju bättre förberedd arbetarklassen är, ju bättre beväpnad den är, desto mindre "blodig" blir revolutionen. Att inbilla arbetarklassen att den inte skulle behöva vänta sig en öppen, väpnad klasskamp, vore lika med att rorbereda den på ett blodigt nedslaktande i ett spontant upprorsförsök.

PARTIERNAS STÄLLNING I RIKSDAGEN - INGEN BETYDELSE

Detta hänger samman med vad tidigare sagts; att under kapitalismen, kan bara den klass som innehar den ekonomiska makten, också inneha den politiska. Sossarna har således under samtliga år de suttit i regeringen företrätt borgarnas intressen. Och vidare, de sitter där, därför att det är de som bäst företräder intressena hos den starkaste fraktionen inom bourgeoisien - monopolkapitalet.

Inga andra än socialdemokraterna (utom möjligen de revisionistiska kommunistpartierna) har nämligen

ett förtroende hos arbetarklassen, och de har därför möjlighet att lura arbetarna att tro att de har ett inflytande över samhället. Visst har sossarna, som de säger i sin valpropaganda, åstadkommit mycket. Man har lyckats hindra att arbetarklassen rest sig i revolution för att störta kapitalismen. Sossarna har lyckats med att bevara klassamhället. Genom att VPK ägnar det mesta av sin tid åt att förklara att man ska rädda "arbetarregeringen", sällar man sig till socialdemokraternas och borgarklassens försök att inbilla arbetarna att den har den politiska makten. VPK gynnar således borgarklassens intressen.

BEKÄMPA DE PARLAMENTARISKA ILLUSIONERNA

Hela valjippot går ut på att inbilla folk att det är riksdagen, regeringen, kommunfullmäktige etc.,som kan genomföra förbättringar och att nya partier vid styret, skulle innebära kvalitativa ändringar i folks levnadsförhållanden.

Detta är en lögn. Eftersom den politiska makten utgår från den ekonomiska så kan några större förändringar inte ske förrän den ekonomiska basen förändras. Detta kan inte ske genom parlamenten, eftersom de är en del av statsapparaten, som i sin tur står i borgarklassens tjänst. Den borgerliga statsapparaten är uppbyggd så att en minoritet ska kunna härska över en majoritet. Den kan aldrig tjäna majoritetens, arbetarklassens intressen. Att påstå annat är att sprida illusioner om att parlamentet skulle vara fristående från klassamhället.

De partier som kallar sig socialistiska eller kommunistiska och ställer upp i val, sprider dessutom illusioner om att socialismen skulle gå att uppnå genom parlamentsbeslut, de sprider reformistiska illusioner. Detta gör de även om de samtidigt säger att socialismen endast kan genomföras genom en revolution, och att riksdagen bara är en lekstuga. Det är nämligen handlingen som folk mest lägger märke till, och inte det som skrivs, t ex på en ledarsida. Eller som det också har uttryckts: "handlingens exempel är vida överlägset ordets". T ex hur många av de som får veta att "kommunisterna" i KFMLr ställer upp i valet, läser också "Proletärens" analyser om att man inte ska genomföra socialismen genom riksdagen? Nej, ingen organisation har möjlighet att samtidigt sprida den mängd motpropaganda, som skulle motverka de parlamentariska illusioner man sprider genom att ställa upp i valet.

När nu varje valdeltagande tjänar till att sprida parlamentariska illusioner, finns det då ingen situation som man skulle kunna tänka sig, i vilken en revolutionär organisation ställde upp i ett borgerligt val, eller uppmana arbetarklassen att rösta på ett visst parti?

Jo, det skulle vara en situation, då man ansåg att de parlamentariska illusioner man skulle komma att sprida, skulle vara av underordnad betydelse jämfört med vad man skulle vinna på tillfälliga strukturella rörbättringar rör arbetarrörelsen. I en situation där t ex arbetarklassens organisationer ännu är för svaga rör att möta en öppen diktatur av fascistisk typ, skulle man då genom att stödja borgerligt demokratiska grupperingar i ett val, tillfälligt kunna uppskjuta de oundvikliga klasstriderna, för att få tid att bättre rörbereda sig rör dessa. Detta rörutsätter naturligtvis, att det i valet finns representerade klart åtskilda former rör den borgerliga diktaturen (den fascistiska och den borgerligt demokratiska), och att den revolutionära organisationen har ett så pass stort inflytande hos arbetarklassen att en sådan uppmaning till att rösta på en viss gruppering, skulle vara av avgörande betydelse rör valutgången.

Men inte ett enda av ovanstående villkor är för handen idag, eller har överhuvudtaget funnits så länge vi har haft parlamentarism i det här landet.

Nu har vi kommit fram till det vi började med att påstå: att röstandet i valet inte tjänar något till. Så om du läser detta före eller efter valet, så har det inte heller någon betydelse. För om du läser detta efter, och ångrar att du gått på valbluffen, och röstat, så kan du trösta dig med att din röst inte förändrat något, på sin höjd bytt ut en härskare mot en annan.

Vad det gäller att göra nu, hur vi verkligen ska kunna få till förändringar, talar vi om på mittuppslaget.

VI SKA INTE STÄRKA BORGARNAS STATSAPPARAT

VI SKA KROSSA DEN!

Meddelande från redaktionen

Med detta nummer upphör tidningen ARBETARMAKT att vara "oberoende rådssocialistisk tidning", för att bli organ för Förbundet Arbetarmakt. Detta är naturligtvis en följd av upplösandet av de rådssocialistiska arbetsgrupperna och det därpå följande förbundsbildandet.

Att ti dningen ARBETARMAKT tidigare var "oberoende rådssocialistisk", berodde helt enkelt på att det inte fanns ett förbund med någon mer omfattande politisk plattform, som tidningens medarbetare kunde ha som stöd i och utgångspunkt för sitt arbete. Detta avspeglades naturligtvis i tidningens utformning, den fick till en början en ekonomistisk inriktning, man rapporterade om strejkkamp och andra händelser, utan några större analyser.

Först under detta år kan man tala om att tidningen börjat föra ut en politisk linje.

Den politiska utvecklingen i de rådssocialistiska grupperna har naturligtvis också avspeglats i tidningen.

Våra läsare kan vi meddela, att tidningen under årets resterande månader utkommer med ytterligare tre nummer. Under 1974 utkommer åtta nummer.

Att tidningen nu är ett förbundsorgan, innebär naturligtvis inte, att det enbart är medlemmar i Förbundet Arbetarmakt som får skri va artiklar, utan tvärtom, alla artiklar, insändare m.m. välkommnas.

TIDNINGEN ARBETARMAKT

Årgång 2, nr 3-4/73

Organ för Förbundet Arbetarmakt

Ansvarig utgivare:

Redaktionens adress: tidningen ARBETARMAKT, Box XXX, JÖNKÖPING

Prenumeration för 12 nummer:
Prenumeration 20:-
Stödprenumeration 30:-
Garantiprenumeration 50:-

Postgiro vid prenumeration:
Postgiro vid redovisning, ombudsförsäljning:
Postgiro till stödfonden:
Postgiro vid beställningar av äldre nummer o dyl:

Tryck: Fyrtryck AB, Stockholm 1973. Detta nummer presslagt 3 september 1973.

Manuskript och illustrationer till nästa nummer skall vara redaktionen tillhanda senast den 31 oktober.

Ombud finns på följande orter:

Boden, Eksjö, Göteborg, Härnösand, Jönköping, Kristianstad, Motala, Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Uddevalla, Umeå och Östersund.

Är du intresserad av att delta i försäljnings- och agitationsarbete, kontakta då Förbundet Arbetarmakt, Box XXXXX, STOCKHOLM

Eftertryck godkännes endast med angivande av källa.