Ledare, Tidningen Arbetarmakt, nr 3-4/73:
OM DET HÄR MED VAL…
"Valet påverkar inte vår politik". Så har flera organisationer
som kallar sig revolutionära sagt, varpå de ställt upp i valet och
börjat fiska efter röster. Vi säger: Visst påverkar valet vår politik.
Vi måste ta ställning till det, och sedan föra ut våra synpunkter,
t ex här i tidningen ARBETARMAKT. Denna ledare och mittuppslaget
är således ett resultat av hur valet påverkat vår politik.
Nå, då har vi alltså förklarat varför vi skriver just en ledare
om valet. Denna ledare kommer att mynna ut i att det är meningslöst
att rösta. Men egentligen borde det vara de partier som slåss om
rösterna, som skulle motivera varför man ska rösta.
För att rösta, det är att företa sig en handling, och då bör
man kunna motivera varför. Men så långt har det gått, att det etablerade
samhället fått folk att låta bli att ifrågasätta varför man går
till valurnorna. Man tar det som något självklart. Och lika självklart
tycks det vara även för de vänstergrupper som inte ens har skuggan
aven chans att komma in i riksdagen.
Så på grund av denna "självklarhet" - att man ska rösta - tvingas
vi ägna denna ledare åt varför det är meningslöst att rösta. Vi
kan nämna tre viktiga orsaker:
Vi är kommunister, och anser att socialismen inte kan genomföras
med parlamentariska beslut,
utan att den måste upprättas av en självständigt och kollektivt
agerande arbetarklass i en revolution.
Vi vet på förhand vilka som kommer att vinna valet: borgarklassen.
Alla de partier som har en chans att komma in i riksdagen, liksom
flera av de små, arbetar direkt eller indirekt för borgarklassens
intressen. En regering med Fälldin i spetsen kommer inte att kunna
genomföra några viktigare förändringar. Lika lite kommer Hermanssons
gäng - det har de visat under de senaste tre åren - kunna driva
SAPs politik åt vänster. inte ens om de mångdubblade sitt röstetal.
Hela valjippot är till för att lura folk och få dem att tro att
de har något att säga till om, genom de representanter de väljer
till riksdagen och de kommunala församlingarna. Detta kallas för
att de makthavande sprider parlamentariska illusioner. Varje parti
som kallar sig socialistiskt eller kommunistiskt, och ställer upp
i borgerliga val, sprider, med eller mot sin vilja, parlamentariska
illusioner. Sen må de aldrig så mycket tala och skriva om att man
inte kan uppnå förändringar genom parlamentet.
Men detta är ju bara påståenden säger den klarsynte. Ni har ju
inte påvisat riktigheten i dem. Helt rätt:Då sätter vi igång:
REFORMISMENS OMÖJLIGHET
Det är omöjligt att införa socialismen med hjälp av majoritetsbeslut
i parlamentet, därför att arbetar klassen aldrig kan ta den
politiska makten i samhället så länge borgarklassen innehar den
ekonomiska.
Den ekonomiska makten över samhället är den grundläggande. Det
är ekonomin som bestämmer samhällets övriga strukturer, och därmed
även den politiska nivån.
I Sverige idag är det borgarklassen som förtrycker främst arbetarklassen.
Att sossarna skulle företräda arbetarklassens intressen, och att
arbetarna därför, nu före valet, skulle inneha den politiska makten
är inte annat än förbannad lögn och dikt. Det ligger inte i arbetarklassens
intresse att upprätthålla livet på det kapitalistiska systemet -
som sossarna sysslar med - utan att störta det och att upprätta
ett samhälle där arbetarklassen har makten, och kapitalisterna förvisats
till museerna.
Reformismens omöjlighet har också bevisats av historien. Även
om en del socialdemokrater var ärliga och trodde att de skulle kunna
genomföra socialismen med hjälp av rösträtten och parlamentet, så
bevisades det vi ovan sagt: Statsapparaten är borgarnas och kan
aldrig bli arbetarnas. På grund av att de "ärliga" socialdemokraterna
blev funktionärer på heltid och på så sätt skiljdes från arbetarklassen
kunde kapitalismen "köpa upp" dem, muta dem, för att så småningom
integrera dem i systemet. Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen
blev en del av de organ borgarklassen använder för att hålla sig
kvar vid makten.
En annan orsak som gör att reformismen är omöjlig, är att socialismen
och revolutionen förutsätter hela arbetarklassens aktiva och
självständiga agerande. Socialismen kan därför inte införas
av några få människor i (eller utanför) parlamentet, för att sedan
överlämnas till arbetarklassen.
Socialismen kan inte heller genomföras bit för bit, eftersom
det i varje samhällssystem är en klass som har makten, och en annan
som är förtryckt. Det kan under en längre tid inte finnas någon
möjlighet för arbetarklassen och borgarklassen att dela makten.
Detta därför att arbetarklassens makt förutsätter en planekonomi
för hela samhället, styrd av arbetarna, och detta skulle samtidigt
utesluta varje annan härskande klass.
Revolutionen kan inte heller ske genom någon slags överenskommelse
med de härskande. Detta därför att så länge som den härskande klassen
agerar som klass kan de aldrig acceptera socialism, eftersom
detta skulle innebära deras utplånande som klass. Dessutom visar
historien, att överallt där arbetarklassen försökt ta makten på
fredlig väg, utom eller inom parlamentet, har det misslyckats. Det
aktuellaste exemplet på detta är Chile, där borgarklassen ingalunda
accepterar att arbetarklassen ska komma till makten. På grund av
att folkfronten inte har kunnat, ekonomiskt, politiskt och ideologiskt,
krossa bourgeoisien kan denna nu starta en massiv offensiv
mot Allendes "socialistiska" regering.
Detta innebär att vi hävdar att arbetarklassen måste inrikta
sig på en väpnad revolution. Detta innebär inte, att vi skulle önska
en så blodig revolution som möjligt. Vi menar istället, att ju bättre
förberedd arbetarklassen är, ju bättre beväpnad den är, desto mindre
"blodig" blir revolutionen. Att inbilla arbetarklassen att den
inte skulle behöva vänta sig en öppen, väpnad klasskamp,
vore lika med att rorbereda den på ett blodigt nedslaktande i ett
spontant upprorsförsök.
PARTIERNAS STÄLLNING I RIKSDAGEN - INGEN BETYDELSE
Detta hänger samman med vad tidigare sagts; att under kapitalismen,
kan bara den klass som innehar den ekonomiska makten, också inneha
den politiska. Sossarna har således under samtliga år de suttit
i regeringen företrätt borgarnas intressen. Och vidare, de sitter
där, därför att det är de som bäst företräder intressena hos den
starkaste fraktionen inom bourgeoisien - monopolkapitalet.
Inga andra än socialdemokraterna (utom möjligen de revisionistiska
kommunistpartierna) har nämligen
ett förtroende hos arbetarklassen, och de har därför möjlighet
att lura arbetarna att tro att de har ett inflytande över samhället.
Visst har sossarna, som de säger i sin valpropaganda, åstadkommit
mycket. Man har lyckats hindra att arbetarklassen rest sig i revolution
för att störta kapitalismen. Sossarna har lyckats med att bevara
klassamhället. Genom att VPK ägnar det mesta av sin tid åt att förklara
att man ska rädda "arbetarregeringen", sällar man sig till socialdemokraternas
och borgarklassens försök att inbilla arbetarna att den har den
politiska makten. VPK gynnar således borgarklassens intressen.
BEKÄMPA DE PARLAMENTARISKA ILLUSIONERNA
Hela valjippot går ut på att inbilla folk att det är riksdagen,
regeringen, kommunfullmäktige etc.,som kan genomföra förbättringar
och att nya partier vid styret, skulle innebära kvalitativa ändringar
i folks levnadsförhållanden.
Detta är en lögn. Eftersom den politiska makten utgår från den
ekonomiska så kan några större förändringar inte ske förrän den
ekonomiska basen förändras. Detta kan inte ske genom parlamenten,
eftersom de är en del av statsapparaten, som i sin tur står i borgarklassens
tjänst. Den borgerliga statsapparaten är uppbyggd så att en minoritet
ska kunna härska över en majoritet. Den kan aldrig tjäna majoritetens,
arbetarklassens intressen. Att påstå annat är att sprida illusioner
om att parlamentet skulle vara fristående från klassamhället.
De partier som kallar sig socialistiska eller kommunistiska och
ställer upp i val, sprider dessutom illusioner om att socialismen
skulle gå att uppnå genom parlamentsbeslut, de sprider reformistiska
illusioner. Detta gör de även om de samtidigt säger att socialismen
endast kan genomföras genom en revolution, och att riksdagen bara
är en lekstuga. Det är nämligen handlingen som folk mest
lägger märke till, och inte det som skrivs, t ex på en ledarsida.
Eller som det också har uttryckts: "handlingens exempel är vida
överlägset ordets". T ex hur många av de som får veta att "kommunisterna"
i KFMLr ställer upp i valet, läser också "Proletärens" analyser
om att man inte ska genomföra socialismen genom riksdagen? Nej,
ingen organisation har möjlighet att samtidigt sprida den mängd
motpropaganda, som skulle motverka de parlamentariska illusioner
man sprider genom att ställa upp i valet.
När nu varje valdeltagande tjänar till att sprida parlamentariska
illusioner, finns det då ingen situation som man skulle kunna tänka
sig, i vilken en revolutionär organisation ställde upp i ett borgerligt
val, eller uppmana arbetarklassen att rösta på ett visst parti?
Jo, det skulle vara en situation, då man ansåg att de parlamentariska
illusioner man skulle komma att sprida, skulle vara av underordnad
betydelse jämfört med vad man skulle vinna på tillfälliga strukturella
rörbättringar rör arbetarrörelsen. I en situation där t ex arbetarklassens
organisationer ännu är för svaga rör att möta en öppen diktatur
av fascistisk typ, skulle man då genom att stödja borgerligt demokratiska
grupperingar i ett val, tillfälligt kunna uppskjuta de oundvikliga
klasstriderna, för att få tid att bättre rörbereda sig rör dessa.
Detta rörutsätter naturligtvis, att det i valet finns representerade
klart åtskilda former rör den borgerliga diktaturen (den fascistiska
och den borgerligt demokratiska), och att den revolutionära organisationen
har ett så pass stort inflytande hos arbetarklassen att en sådan
uppmaning till att rösta på en viss gruppering, skulle vara av avgörande
betydelse rör valutgången.
Men inte ett enda av ovanstående villkor är för handen idag,
eller har överhuvudtaget funnits så länge vi har haft parlamentarism
i det här landet.
Nu har vi kommit fram till det vi började med att påstå: att
röstandet i valet inte tjänar något till. Så om du läser detta före
eller efter valet, så har det inte heller någon betydelse. För om
du läser detta efter, och ångrar att du gått på valbluffen, och
röstat, så kan du trösta dig med att din röst inte förändrat något,
på sin höjd bytt ut en härskare mot en annan.
Vad det gäller att göra nu, hur vi verkligen ska kunna få till
förändringar, talar vi om på mittuppslaget.
VI SKA INTE STÄRKA BORGARNAS STATSAPPARAT
VI SKA KROSSA DEN!
Meddelande från redaktionen
Med detta nummer upphör tidningen ARBETARMAKT att vara "oberoende
rådssocialistisk tidning", för att bli organ för Förbundet Arbetarmakt.
Detta är naturligtvis en följd av upplösandet av de rådssocialistiska
arbetsgrupperna och det därpå följande förbundsbildandet.
Att ti dningen ARBETARMAKT tidigare var "oberoende rådssocialistisk",
berodde helt enkelt på att det inte fanns ett förbund med någon
mer omfattande politisk plattform, som tidningens medarbetare kunde
ha som stöd i och utgångspunkt för sitt arbete. Detta avspeglades
naturligtvis i tidningens utformning, den fick till en början en
ekonomistisk inriktning, man rapporterade om strejkkamp och
andra händelser, utan några större analyser.
Först under detta år kan man tala om att tidningen börjat föra
ut en politisk linje.
Den politiska utvecklingen i de rådssocialistiska grupperna har
naturligtvis också avspeglats i tidningen.
Våra läsare kan vi meddela, att tidningen under årets resterande
månader utkommer med ytterligare tre nummer. Under 1974 utkommer
åtta nummer.
Att tidningen nu är ett förbundsorgan, innebär naturligtvis inte,
att det enbart är medlemmar i Förbundet Arbetarmakt som får skri
va artiklar, utan tvärtom, alla artiklar, insändare m.m. välkommnas.
TIDNINGEN ARBETARMAKT
Årgång 2, nr 3-4/73
Organ för Förbundet Arbetarmakt
Ansvarig utgivare:
Redaktionens adress: tidningen ARBETARMAKT, Box XXX, JÖNKÖPING
Prenumeration för 12 nummer:
Prenumeration 20:-
Stödprenumeration 30:-
Garantiprenumeration 50:-
Postgiro vid prenumeration:
Postgiro vid redovisning, ombudsförsäljning:
Postgiro till stödfonden:
Postgiro vid beställningar av äldre nummer o dyl:
Tryck: Fyrtryck AB, Stockholm 1973. Detta nummer presslagt 3
september 1973.
Manuskript och illustrationer till nästa nummer skall vara redaktionen
tillhanda senast den 31 oktober.
Ombud finns på följande orter:
Boden, Eksjö, Göteborg, Härnösand, Jönköping, Kristianstad, Motala,
Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Uddevalla, Umeå och Östersund.
Är du intresserad av att delta i försäljnings- och agitationsarbete,
kontakta då Förbundet Arbetarmakt, Box XXXXX, STOCKHOLM
Eftertryck godkännes endast med angivande av källa.
|